Tänk vad mycket ångest och oro man hade besparat sig om man sov sig igenom nätterna, skrev jag på Twitter en gång. Hur sant det är på en skala 1-10? Det är inte bara en 10a på skalan utan jag relaterar till 100. Men det finns en annan sida också.

Jag har så länge jag kan minnas haft otroligt svårt att somna på nätterna. Alltså inte "bara" några år utan sedan jag var liten. Otaliga gånger har vad som skulle ha varit en djup nattsömn blivit ett långt långt stirrande upp i taket. (Yes jag har testat allt från tabletter till te till yoga.)

Vissa nätter, som inatt bara kände jag redan vid 11-12-1 att inatt kommer jag inte somna. Det är inte inställningen utan det är jag som känner min kropp och ett faktum som är sant som gör det. Trots att jag stänger av mobilen eller lyssnar på meditations övningar så är jag så klar och pigg i huvudet man kan bli.

Men jag har insett att jag har några olika tillstånd under mina vakna natt timmar. Dels är det såklart grov ångest och vargtimmen deluxe för diverse saker. Men sen finns det även min bra lilla nattfas. Kreativitetens, tankarnas och viljans morsa typ. En timme där min hjärna pumpar ut listor, projekt, tankar och idéer. To-do-listorna jag skriver på natten är från en annan värld haha. Tidigare fanns inte detta men jag har väl mer eller mindre insett att vakna nätter kan vara annat än ångest. Att ens hjärna går på högvarv kan användas till annat än negativa tankar. Därför hade det varit idiotiskt att inte utnyttja det till att komma på många och långa listor på hur jag ska åstadkomma allt jag vill i livet.

Nätterna är mörka och tysta vilket gör att det finns tid för alla sprudlande och färgsprakande intryck att lägga sig. Jag tror helt enkelt jag är sån. Jag behöver mörkret och tystnaden för att processa vissa saker. Om jag alltid hade somnat 23 varje natt och haft fullt upp på dagen (utan utrymme för timmar av tankar) hade förmodligen min hjärna sprängts till slut.

Så även om att sova sig igenom nätter sparat mig oro och ångest så hade det också berövat mig mina allra mest kreativa och idéerika stunder.

Nätterna älskar mig. Jag hatade dem. Men obesvarad kärlek är onödigt. Jag borrar inte sönder taket med min blick på samma ställe längre. Jag tänker, jag känner och jag kommer på så mycket. Min kropp och hjärna vilar när jag tänkt så många timmar och så mycket att jag inte tillslut orkar mer. Resten av sömnen tar jag igen imorgon.