jag har haft förhållanden innan detta. många oseriösa och gulliga som mindre men med åren blev de mer och mer seriösa. men när jag har lärt känna personen och när det inte har varit nervöst att träffas längre så är det som att kärleks-tanken har tagit slut. men med Oscar är det inte så. man får aldrig nog!
och visst, jag känner honom. men jag har så sjukt mycket mer att lära. och det är det som gör att det är spännande! jag är liksom fortfarande nyfiken på honom.
dessutom så pirrar det när jag ser honom, och längtan efter honom på jobbet eller bara efter att man har sagt hejdå på morgonen är total.

vi satt igår och snackade om våra dåliga sidor. och ja, jag kan räkna upp några sånna om honom. men det var som jag sa; det spelar ingen roll. man får räkna med lite "skit". och man lär sig att leva med det. och ärligt talat; om man skulle plocka bort vissa av hans sämre sidor hade det blivit konstigt, det är ju inte han.

så tjejer/killar; det finns någon där ute för alla. och om hon/han inte hittar dig så får DU hitta henne/honom.
puss