Kompisar!

Jag har nu gjort ett skriftligt schema för min hemma-i-örebro-helg, allt för att kunna träffa precis alla jag tycker om på rullande band! Det ska bli så härligt att krama på er allesammans. 

Jag pratade precis med mina flickor som satt och spelade alias tillsammans. Usch, det svider lite i hjärtat att inte ha dem nära hela tiden. Men saker och ting förändras; vi blir tydligen vuxna, sprider ut oss över världen, reser, blir sambos, skaffar barn, heltidsjobb och måste numera ansöka om semester för att kunna spendera den tillsammans. Herregud! Sist jag kollade drack vi billig vodka upp-och-ned-vända i en solstol i Spanien. 

Tjoade och tjimmade, dansade till gryningen och var lyckligt ovetande. Och nu sitter jag här. Knappt tjugo bast och ser tillbaka på svunna tider som om dödsbädden var nära. Pff. Tur att många år återstår. Med er, med nya, med Victor, med min gamla familj, min nya familj, med födelsedagar, gråt och skratt. 

När jag tänker så älskar jag livet. När jag tänker på alla er som betyder så mycket, som ger mig mening - får mig att existera.

Er jag ska skratta med i helgen - så mycket, innerligt och länge att det kräver ett tidsschema.