God morgon vänner!

Jag tillbringade typ hela min tisdagskväll igår med att försöka natta ungen. Vi har bestämt att vi MÅSTE lära henne att somna själv nu, vi har nattat, gungat, vyschat, kramat, klappat, burit, vaggat och killat i snart två år och vi ORKAR inte mer. 

Så nu kör vi den halvhårda varianten med "tassning" eller vad det kallas. Går in - säger god natt - och går ut och sitter utanför så vi syns. När det fungerar flyttar vi oss stegvis lite längre bort tills hon förhoppningsvis vänjer sig vid att bara höra oss skrota runt i lägenheten utanför hennes rum tills hon somnar. Själv. 

Denna bild är knäppt 44 minuter in i nattningsprojektet. Det går ju sådär, som ni ser...

I måndags var Victor huvudansvarig och genomförde uppdraget på totalt 1 timme och 25 minuter. Igår var det min tur med tiden 1 timme och 44 minuter. 

Har jag sagt att det är tålamodskrävande att vara Lykkes förälder?