jag slösar min surf i hopp om att du ska svara

jag avskyr funktionen med att jag kan se att du har läst, men då inte skickat något tillbaka till mig

och jag är alldeles för blyg för att skriva igen

jag vill inte vara för på, vara "jobbig", för mycket

du kan ju faktiskt bara glömt bort, fått något annat för dig eller telefonen kanske ringde

men jag avskyr att bli bortglömd

jag avskyr när jag inte får svar

jag avskyr när andra inte svarar i telefonen

jag avskyr när andra inte hör av sig när de ska

jag avskyr när andra inte dyker upp på utsatt tid

jag avskyr när andra inte ber ordentligt om ursäkt

jag avskyr när det är så mycket snack, men ingen handling

jag avskyr när en inte håller det den säger

jag vet att jag har issues

det har blivit en del under åren som har gått

alla är relationsrelaterade 

jag är helt enkelt för rädd

jag är rädd för intimitet

jag är rädd för att vara sårbar

jag är rädd för att satsa, chansa, ge chanser, ha tålamod

jag är rädd för att bli lämnad

då är det lättare att vara den som lämnar innan

jag är rädd för att lita på någon

jag vet att jag involverar mig i relation med andra människor som inte utmanar detta alltför mycket just för att göra det enkelt för mig

för att inte känna mig sårbar, att det blir för intimt

att om den andre skulle lämna så finns det ingenting där att lämna

jag håller dig på ett säkert avstånd

men det betyder inte att jag inte förtjänar att bli behandlad på ett annat sätt än med respekt 

jag avskyr känslan av att bli avvisad

det känns som ett stort hål i bröstet

den där bekanta, tryckande känslan mitt i

jag har reagerat på den här känslan så många gånger förut

på självdestruktiva sätt

jag vill inte göra det något mer

så kvällens verktyg blir att skriva ner här på bloggfan på vad som känns och hur, pyssla, kolla på death proof och ta en kopp te och hoppas att det går över

det känns reda mycket bättre

tack för att ni lyssnar