Och jag ska bära sorgenDen du aldrig pratat omVi ska bjuda in denså den får en plats vid bordetVi ska välkomna deninte för attgömma oss i denutan för att förståvarför det fortfarande gör ontSen ska visitta med denså länge det behövsOch kärlekenska kommafrån ossäven omvi aldrig varproblemetså ska vi valösningenOch jag ska möta digmed kärlek och med värmeSäga saker somatt vi verkligengjorde vårt bästaOch vi skasluta föra sorgen vidareoch istället låta den varaen del av livetallt det vackraoch det som kändesVi ska vågaInte skulle vita livet av ossinte skulle visäga attnågon annan hademaktenDen var ju ossDen var ju vårOch i den vetskapenså ska vi sörjaallt vi inte visstemen som vi vet nuHärifrån skulle vihålla vår sorg näraBära den likt en kronaI generationerhade vi försöktlåtsas som omden aldrig fannsJag vill klä mig i denSkriva poesi om denSjunga om denOch jag vill älskamitt i denSorgenKanske behövde den intebetyda något ontKanske gjorde denondareförst när vi försökteatt inte känna denHar du setthur stort jag sörjer?Har du setthur fint den klär mig?Som om denvar min egeningen annansAllting härgör ontAllting härkänns vackert ocksåJag skulle bära lika delarlika stoltOch jag är min mormors dotterJag är min mammas barnMen jag är ocksåmin systers förebildDet var upp till migatt ändra historienTy det började med ossSå jag bjöd in alla sorgerJag sa att det fick platsoch när vi väl började prata med deså sa de att de varett tecken av att ha älskatTänkall smärta vi orsakat oss självai tron på att sorgen var något ontnär det egentligen bara varett tecken på att vi älskatSå bär din sorgsom om den vore en kronaty sorgensällan var en bovutan snarare en hyllningtill all kärlek du kunnat getill någon annanHur stort har du inteälskatom du sörjde såhär mycketDet var i kärlekendet börjadedet slutadeoch började igenJag ser det nuOch jag känner migså vackerJag bar min mormors sorgsom egentligen varmin mormors kärlekOm du vill vetahur hon älskadehitta någonsom sörjer lika stortLåt de vetaatt sorgenvar en kärleki en väldigt tung rockJag vill skrivaatt det börjaroch slutarmed ossMen kärlekenvar lika naivlika vackerlika godtrogengenom alla ledav generationerKan det vara nog?Kan det stilla vår längtan?att få vetaatt få kännaatt all den där längtanall den där sorgenkom från attvi vågadeälskaSå sätt på dig kronanVa naiv!Jag vet hur duälskadeFör jag hade blivitälskad av digDet var en stormOch om den byttestill att bli sorgnär den inte längrefick gehörLåt då alla vetaatt sorgenaldrig hadekunnat finnasom du inte älskat först//12 marsdet känns som nåtteller någonHar jag glömtnågons födelsedagSyster fyllde nyssvar det hennejag tänkte påJag kommerinte längreihågMen jag kommer ihågkärlekenoch hur jag gav denDet här skulle inte bliännu en text omhur ingen tog emot deneller utnyttjade denNejDen här textenskulle stanna vidHur vackert var det inteatt jag genom hela livethaft kärlek att geså villkorslösti en värld där hatmakt och kontrollverkar vara mänsfavoritordI den världeni alla stunderi livetJag valde kärlekOch jag hade alltidkärlek överhur mycket jag än gavHur vackertvar inte detInte undra påatt jag sörjde så stortnär jag älskadeännu störreEfter alltså kom det från migKärlekenInte tack vareeller på grund avnågon annanDet var jagsom älskadeMormor hur vackertvar inte detDet var visom älskadeKärleken kom från osskvinnor.