Jag blev nyligen bekant med en berättelse om en gift pappa, en småbarnsförälder till femåriga dottern och ettåriga sonen. En pappa, make, man, som var så upptagen med sitt jobb att han inte såg vad han själv gjorde av sin tid i livet.
Den här mannen var alltid på språng, skulle vara på två ställen samtidigt och valde alltid bort sin familj framför jobbet. Stress, stress, stress..
 Jobbet var det han talade om. Hans jobb var, förutom hans familj som han knappt längre kände, det han hade och levde för sen många år tillbaka.

Efter att ha gått igenom väldigt mycket den senaste tiden och offrat sin familj allt för mycket för att ta sig uppåt i karriären inom jobbet insåg mannen efter många om och men vad det var han höll på med och vad det var han egentligen levde för.
Vad hade han gjort av sitt liv? Hur kunde han offra familjen mot att sitta på kontoret när alla andra hade gått hem för dagen? Hur kunde han prioritera jobbet så pass att han sabbade sin fars 70årsfest?
Den här mannen visste inte ens hur han skulle byta blöjor på sin 1åriga son eftersom han aldrig hade gjort det. Han ”missade” sin 5åriga dotters stora pjäs på dagis som han hade lovat att komma på för att han satt på jobbet vid sitt skrivbord istället.

Den här mannen hade varit så självupptagen med att klättra upp i karriären att han var på väg att mista hela sin familj.
Han hade under den senaste tiden inte mått bra. Han hade på något vis lyckats se sitt liv från ett annat perspektiv och insett att det han gjorde var fel. Ändå hade han svårt att ta tag i det och göra någonting åt det, och ändå kom han med undanflykter till familjen för att kunna jobba över på jobbet. Han började höra hur dum han lät och ångesten välde över honom.

En dag hände något speciellt denna man. Det var dagen innan julafton när han plötslig fick en obehaglig känsla i magen, sittandes på kontoret klockan halv sju på kvällen.
Han ringde sin fru för att kolla så allt stod rätt till där hemma. Men han fick inget svar. Lillpojken där hemma hade tidigare råkat gömma fruns telefon som hon inte kunde höra då hon satt och åt middag med sina barn och hennes mans syskon och föräldrar.

Mannen satte sig i bilen och åkte hem för att med målet i sikte rätta till allt han tidigare hade gjort.
Han insåg, vilken dålig make han hade varit, vilken dålig far han hade varit till sina två barn, och vilken dålig son och bror han hade varit mot sin familj.
På vägen hem skedde en olycka och mannen körde av vägen. Kom aldrig mer hem igen.

”Varje sekund lämnar ett spår i varje människas liv; kommer och går sedan, försvinner tyst utan fanfar, dunstar i luften som ångan från en rykande varm julkaka. Tillräckligt med tid håller oss varma; när vår tid är slut blir vi kalla. Tid är värdefullare än guld, värdefullare än diamanter, värdefullare än olja och all världens rikedomar. Det är tiden som inte räcker till, det är tiden som skapar krig i våra hjärtan, så vi måste använda den klokt. Tid kan inte slås in och läggas under julgranar. Tid kan inte ges bort. Men den kan upplevas tillsammans.” - Detta var en text uttagen från Cecilia Aherns bok ”Gåvan”.

Med det sagt vill jag bara påminna dig som läser att ta vara på ditt liv
och alla nära och kära som du har runt omkring dig.
Vi får bara ett liv, och det är för värdefullt för att du ska kasta bort det genom att
prioritera fel saker i ditt liv och därav må dåligt.
Använd tiden väl och våga stanna upp ibland för att både känna och se det fantastiska du har i livet.

Det är mycket som händer, och jag ser idag på mitt liv med helt andra ögon mot vad jag gjorde tidigare. Jag har insett var jag står idag och vilket liv det är jag lever. Jag är så otroligt tacksam över att få göra det jag gör idag, för att ha mina vänner och familj nära och jag vill ta vara på varje sekund och minut av dagarna och åren som jag lever och har framför mig.

En del frågar mig om jag har tävlingsplaner, så jag kan ju passa på att tillägga ett svar om det även här. Absolut har jag tävlingsplaner, men dom ligger inte i fokus just nu, dom ligger en bit under ytan.
Jag tänker inte tävla den närmaste tiden. Nog för att jag tycker att det är roligt att träna men det är en väldigt krävande sport och jag är inte där just nu.
Jag har valt att lägga både hjärna och hjärta, energi och vilja på min familj, mina vänner och mina studier; mitt liv. Jag får bara två år på skolan, och jag vill inte vara trött och gå på låg energi om dagarna. Det har jag provat, och det var en upplevelse som jag har tagit många lärdomar av, men det räckte med termin ett.
För mig handlar det om att till 110% lägga fokus på min hälsa, självförsvar, samhällets rätt och fel inför det liv jag har framför mig. Samtidigt som jag lägger alla dom 110% på det, lägger jag dom 110% samtidigt på hela mitt liv.

Nu har jag sommaren 2015 framför mig, och jag är redo för att spendera massa underbar tid :) 

Mittemellan läckta nakenbilder på celebriteter och en stridskåt ryss i öst så rullar den gråa vardagen på som vanligt. För alla kids som nu har återvänt till skolbänken och tycker att det är döden: uppskatta den här tiden, det blir inte bättre när du blir äldre. Då blir sommarlovet reducerat med ca hälften och du måste faktiskt göra någonting produktivt under vardagarna mellan kl 8 och 17. Men ja ä inte bitter nej. Särskilt nu när sommaren i stort sett är slut och vi har 8 månader mörker varvat med snöslask att vänta. Ja ä inte bitter... Repetera, ja ä inte bitter... (x3)