Varsågod och känn er deppiga

Ni vet hur deppigt och värdelöst livet känns när man har sett en romantisk film och man bara önskar att ens pojkvän kunde vara sådär gullig EN ENDA JÄVLA GÅNG. Den känslan är jag rädd att jag ska förmedla till er nu.   För när jag kom hem från fikan (aka: lösandet av världsproblem med fina Boel) idag var min lägenhet fylld med tända ljus och på bordet stod middag och bredvid middagen satt en väldans snygg pojkvän, han hade dessutom börjat flyttstäda lägenheten, som vi egentligen skulle börjat med imorgon :)   Jag har det bra jag.