En bild jag nog aldrig hann lägga upp när den togs. 

Människor testläser mitt manus nu. Människor jag känner och inte känner och jag kan inte riktigt förklara hur det känns för det känns overkligt. Men på ett sätt har det blivit otroligt verkligt ändå. Att jag skrivit ett manus som människor bedömer. 

Jag har aldrig haft svårt att skriva att jag skriver eller att lägga upp bilder på att jag skriver men jag har alltid haft svårt att prata om att jag skriver. Många vet inte att jag gör det och jag har funderat på varför. Eller snarare kanske, varför skulle jag inleda ett samtal över att jag skriver på ett bokmanus. Om någon frågar så svarar jag. Men annars vet jag inte. 

Minns i början när jag sa att jag skrev på ett dokument. Vågade inte säga att det var ett bokmanus men jag visste att det var det. Det var väl för stort för mig att förstå att det var just ett bokmanus. Det var sånt jag skulle drömma om men aldrig gjorde. Och nu är jag här.

Att människor bedömer manuset är givetvis skrämmande - det ska vara skrämmande. Men jag är också förväntansfull över vad dom har att säga om den. För inte skriver jag åt mig själv, vem vore jag utan läsare. Jag vet att den har sina brister men jag vet också att den ska ha brister i detta stadiet. 

Minns när jag gick min skrivarkurs på distans - hur givande det var när dom bedömde mina texter. Och jag bedömde deras. Märkte att folk verkligen är unika på sitt sätt i skrivandet och det är ju fint. Det var första gången någonsin människor läste och bedömde något jag skrivit. Det var skrämmande. 

En sak är säker i alla fall och det är att jag aldrig trodde jag skulle gå så här långt. Faktiskt. Låt mig få skryta - det är otroligt att jag tre år senare sitter här och väntar på att få in feedback. Kan ni förstå hur jag längtar tills dom rullar in. Manuset kan i vilket fall som helst bara bli bättre nu. 

Tänk hur skrämmande det blir när jag ska skicka till förlag. Snart är jag nog där. Några vänder i redigeringen efter feedbacken och sen är det dags. Döda eller dödas. Fyfan. Ett slaktkalas värt att hurra för. 

Men än är jag inte där.