Magasin
Slumpa blogg
Topplista

Vanliga frågor
Kontakta oss
Annonsera

Logga inStarta ny blogg
Logga inStarta ny blogg
  • Magasin
  • Topplista
  • Annonsera
  • Info
    • Vanliga frågor
    • Kontakta oss
    • Annonsera
    • Sekretessinställningar
    • Devote på Instagram
    • Devote på Facebook
  • Starta blogg
  • Logga in
Caroline Lövstedt
  • Caroline Lövstedt
  • Kategorier
  • Arkiv
  • Om mig

La mai, Koh Samui, Thailand. Olja.

26 februari 2018 kl 17

Turkost hav, palmer och kritvita stränder. Syrliga sommardrinkar med paraplyn i, sol hattar och sandalbrännor. Ah idealbilden! Det är fint här, det är varmt det finns palmer och solhattar. Syrliga sommardrinkar finns det också men de inmundigas på egen risk såklart. Men stranden. Till synes är det en vacker sandstrand. Inte kritvit utan snarare sandfärgad. Visst det ligger lite skräp här och var men inte så farligt. Vad som dock lurar är något annat. Jag upptäckte igår att mina fötter såg ut som dalmatinskinn. Mina fötter brukar inte se ut som dalmatinskinn. Kunde efter en snabb check konstatera att det var olja. Stranden är full av förrädiska små oljefläckar

Förlora inte perspektiv här dock. Problemet är inte att jag har olja under fötterna utan problemet är att havet har massa olja i sig. Om det ändå är så pass mycket oljefläckar på den här stranden att man ser var och varannan människa med svartfläckiga fötter – hur mycket olja är det inte som flytet iland i världen totalt? Under förutsättning att det inte skett ett lokalt oljeläckage förstås. Och vidare, om jag har haft så svårt att få bort fläckarna att jag fått offra en handduk och nästan skrubbat av min hud med tvålen, hur svårt har inte fiskar, fåglar och växter det? vet heller inte riktigt vad man själv kan göra för att förhindra det? Är det att undvika att köpa saker som tillverkats långt bort för att de kanske fraktas med båt? Hur vet jag att det är båt och inte flyg? Stötta organisationer kan man ju göra såklart men vilka gäller då, greenpeace?

Sen är det den ständiga klimatångesten utomlands (och kanske särskilt i asien) med alla prylmarknader. Det finns så sinnessjukt mycket prylar. Krimskrams. Var kommer allt ifrån? Och var tar de vägen sen? Varför har vi sånt enormt behov av att bara köpa skit som vi inte behöver, kanske knappt ens vill ha och mer eller mindre aldrig kommer använda? 

Om man vänder på det till att istället fundera över vad som hänt om vi inte konsumerat allt det här nonsendet i länder som inte är lika starka ekonomier som vi själva, hade det haft en negativ påverkan på deras levnadsstandard? Det är ju inte ett försvarbart argument att vi skulle fortsätta handa små plastprylar som med största sannolikhet inte har skapats ekologiskt, organiskt och allt vad det är bara för att det håller ekonomin uppe här. Det måste i så fall finnas en bättre lösning. Allt som säljs på de här marknaderna kan ju dock omöjligt säljas så om det skulle förhålla sig som så att det faktiskt är en stor andel människor som försörjer sig på att sälja billiga halsband, armband och tröjor så hade det ju i alla fall varit ett första steg att halvera antalet prylar som säljs.
För det kan ju vara det där krimskramset som forslas runt på världshaven i fartyg som lämnar olja efter sig och som till sist kommer upp på stranden på Koh Samui, några hundra meter från närmsta prylmarknad där turisterna väljer och vrakar bland alla tusentals alternativ.

0kommentarer
3

La mai, Koh Samui, Thailand. Olja.

Turkost hav, palmer och kritvita stränder. Syrliga sommardrinkar med paraplyn i, sol hattar och sandalbrännor. Ah idealbilden! Det är fint här, det är varmt det finns palmer och solhattar. Syrliga sommardrinkar finns det också men de inmundigas på egen risk såklart. Men stranden. Till synes är det en vacker sandstrand. Inte kritvit utan snarare sandfärgad. Visst det ligger lite skräp här och var men inte så farligt. Vad som dock lurar är något annat. Jag upptäckte igår att mina fötter såg ut som dalmatinskinn. Mina fötter brukar inte se ut som dalmatinskinn. Kunde efter en snabb check konstatera att det var olja. Stranden är full av förrädiska små oljefläckar Förlora inte perspektiv här dock. Problemet är inte att jag har olja under fötterna utan problemet är att havet har massa olja i sig. Om det ändå är så pass mycket oljefläckar på den här stranden att man ser var och varannan människa med svartfläckiga fötter – hur mycket olja är det inte som flytet iland i världen totalt? Under förutsättning att det inte skett ett lokalt oljeläckage förstås. Och vidare, om jag har haft så svårt att få bort fläckarna att jag fått offra en handduk och nästan skrubbat av min hud med tvålen, hur svårt har inte fiskar, fåglar och växter det? vet heller inte riktigt vad man själv kan göra för att förhindra det? Är det att undvika att köpa saker som tillverkats långt bort för att de kanske fraktas med båt? Hur vet jag att det är båt och inte flyg? Stötta organisationer kan man ju göra såklart men vilka gäller då, greenpeace? Sen är det den ständiga klimatångesten utomlands (och kanske särskilt i asien) med alla prylmarknader. Det finns så sinnessjukt mycket prylar. Krimskrams. Var kommer allt ifrån? Och var tar de vägen sen? Varför har vi sånt enormt behov av att bara köpa skit som vi inte behöver, kanske knappt ens vill ha och mer eller mindre aldrig kommer använda? Om man vänder på det till att istället fundera över vad som hänt om vi inte konsumerat allt det här nonsendet i länder som inte är lika starka ekonomier som vi själva, hade det haft en negativ påverkan på deras levnadsstandard? Det är ju inte ett försvarbart argument att vi skulle fortsätta handa små plastprylar som med största sannolikhet inte har skapats ekologiskt, organiskt och allt vad det är bara för att det håller ekonomin uppe här. Det måste i så fall finnas en bättre lösning. Allt som säljs på de här marknaderna kan ju dock omöjligt säljas så om det skulle förhålla sig som så att det faktiskt är en stor andel människor som försörjer sig på att sälja billiga halsband, armband och tröjor så hade det ju i alla fall varit ett första steg att halvera antalet prylar som säljs.För det kan ju vara det där krimskramset som forslas runt på världshaven i fartyg som lämnar olja efter sig och som till sist kommer upp på stranden på Koh Samui, några hundra meter från närmsta prylmarknad där turisterna väljer och vrakar bland alla tusentals alternativ.

Föregående inlägg

La mai, Koh Samui, Thailand. Slödag.

Nästa inlägg

La mai, Koh Samui, Thailand. Sällskap

Till bloggens startsida

Caroline Lövstedt