det har gått ett tag sen sist, idag är jag starkare än någonsin. Åtminstone min kropp. Jag har varit låst, gömd och långt bortom den jag egentligen är. Men jag lät folk jag älskade få ändra mig så att jag var som dom ville. Tillslut klarar man inte det. Jag kunde inte längre vara någon till lags för att dom skulle älska mig för någon jag inte var. Det blev helt enkelt för mycket. Men storhjärtad som jag är gav jag mig aldrig. Efter ett långt tag med ett jävla helvete rent ut sagt, stod jag där helt plötsligt själv. Jag skulle ljuga om jag sa att allt var bra, men jag kan inte heller säga att det är dåligt. För så glad jag är idag, så mycket energi kroppen har och så mycket glädje jag känner i hjärtat har jag inte känt på länge, kan inte ens komma ihåg sist det var såhär bra. Såren jag fick av det som hände finns där, men ju mer tiden går, desto gråare blir allt dåligt som varit i bilden. jag skrattar, jag skämtar och är alldedes för vulgär men det är sån jag är.
& som det känns nu kan det bara gå framåt, allt som var då är nu bara ett minne blott. det sägs att man aldrig ska ångra något som fått en att le, så kanske det är. Men jag ska aldrig igen le åt något som gör mig så ledsen. För det är inte värt det. Stå på er gott folk! och håll i er, för Becka är tillbaka!