Maja Söderberg: Killar som dig

Mamma har alltid varnat mig för killar som dig, killar som delar mitt hjärta i två och gör det du är bäst på. Du berättar för mig hur länge du velat ha mig, att jag alltid varit din crush. Du berättar hur fin jag är och ger mig komplimanger varje gång vi ses. Du ser till att alltid finnas där ifall jag behöver prata och du vill alltid träffa mig på rasterna, efter skolan och du vill hellre vara med mig istället för på en fest. Vi går hem tillsammans, pratar hela natten, om allt.

Vi inser att klockan börjar bli morgon och vi somnar, bara sover, inget sex. Du vill komma in på mitt djup först. Lära känna mig och få mig att lita på dig. Du berättar efteråt att du bara hade velat kyssa mig. Det får hela min mage att pirra. Du träffar min familj, äter middag hos oss. Du får träffa mina syskon och jag är stolt över att visa upp dig. Mamma berättar att hon ser i mina ögon hur kär jag är i dig. Kär tänker jag, nej men det kan jag ju inte vara. Det har ju bara gått två veckor. Mamma varnar mig för dig, hon vet att du inte är bra för mig. Vi kysser varandra, för första gången. Mitt hjärta stannar och tårar börjar rinna ner för mina kinder, för det känns så rätt.

Jag uppoffrar allt för dig, mina vänner, min tid och mina tankar. Det har ju aldrig tidigare känts så rätt. Du tar mig med storm, fuckar upp all min vakna tid och min hjärna kan inte tänka på något annat än dig. DU DU DU. Ja jag är kär. Du vet om det, jag behöver inte ens säga något till dig. Du har fått mig runt ditt lillfinger och du vet om det så jävla väl. Du väljer att testa mig. Första gången du sårar mig så faller jag ihop på badrumsgolvet. Tårarna rinner ner för kinderna och det känns som att mitt hjärta går i hundra bitar, nej tusen bitar. Dagen efter skriver du att du ångrar dig. Du vill inte förlora mig och ber om ursäkt. Jag tar tillbaka dig. Såklart. Jag är ju kär i dig, fan att jag är kär i dig. Mamma varnade ju mig för killar som dig, men det är för sent för att ångra sig nu. Jag är ju helt upp över öronen förälskad i dig och kan göra vad som helst för att du ska bli min.

Du fortsätter berätta för mig att jag är en fin tjej, att du vill att det ska funka mellan oss. Vi träffas oftare, skriver med varandra hela tiden. Jag är som lyckligast när jag är med dig och jag vill inte vara någon annanstans än i din famn. Du doftar så gott, ditt leende är det finaste jag vet. Jag är ledsen den tiden som jag inte får spendera ihop med dig och jag gråter mig till sömns varje natt för att jag är så kär i dig. Jag är så kär i dig att det gör ont inom mig.

Du säger att jag inte får träffa någon annan. Jag är din och du älskar mig. Du säger dem orden till mig. Och jag älskar ju dig också, men vågar inte säga det högt. Andra gången du sårar mig så cyklar jag med tårarna längst kinderna, halsen är fylld av sorg och hela kroppen skakar. Jag har ingen att ringa utan jag skriver till dig att jag aldrig mer vill prata med dig. Jag har läst meddelanden från dig där du skriver att du bara har mig runt lillfingret, jag är bara en lek för dig. Jag betyder egentligen ingenting för dig. Mitt hjärta är krossat igen. Hjärtat som mamma sa åt mig att hålla hårt i. Du har trampat på det, tagit bort en del av det. Du ringer mig, inte en gång utan närmre tio gånger. Du skriver att vad du än har gjort så är det inte med mening och du ber mig om förlåtelse. Såklart förlåter jag dig, jag förlåter dig efter att jag spenderat en timma på en gunga där jag suttit och gråtit och lyssnat på sorgliga låtar på min Spotify-lista. Jag frågar dig varför du gör såhär mot mig, du vet vad jag känner för dig, så varför gör du såhär? Du säger förlåt. 

Sommaren går, du och jag rinner ifrån varandra. Jag är fortfarande kär i dig, men vi tar avstånd från varandra. I slutet av sommaren träffar vi varandra igen. Vi har druckit alkohol och det uppstår missförstånd. Vi bråkar, skriker och gråter. Vi löser allt. Vi försvinner in i skogen. Gräset är fuktigt och ljudet från festen når oss svagt. Vi kysser varandra. Det händer något, jag minns inte vad för jag hade druckit lite mycket. Det slutar med att du skriker att du aldrig vill se mig mer, att jag ska dra åt helvetet. 

Vi slutar prata helt. Vi ser varandra i skolan varje dag och varje gång jag ser dig känns det som att mitt hjärta krossas mer och mer. Jag vill se dig, jag vill att du ska se mig. Jag vill att du ska skriva att du ångrar dig, att du vill ha mig. Jag är fortfarande kär i dig och även fast jag försöker gå vidare så kan jag inte glömma dig. Varje kille jag träffar jämför jag med dig. Ingen annan får mig att känna så som du gör. Jag vill inte ha någon annan. Du är allt. Alla mina dagbokssidor handlar om dig, alla låtar påminner om dig. 

Två år senare och mitt hjärta stannar fortfarande på samma sätt när jag ser ditt namn på displayen. Låtarna påminner fortfarande om dig. Minnena om dig kommer alltid vara som starkast och du kommer alltid ha en extra stor betydelse för mig. Min mamma varnar mig fortfarande för sådana killar som dig. Mest dig, hon varnar mig mest för dig faktiskt.

Skriven av: Maja Söderberg

www.devote.se/majasoderbergs

Vill du få din krönika publicerad? Maila din krönika till [email protected] eller [email protected].