Att vara ensam och att känna sig ensam är två helt olika saker. Jag är en person som inte har några problem att vara ensam, om jag själv valt det. Kan tycka att det är skönt. Kan göra vad jag vill utan att anpassa mig. Men att känna mig ensam är inte lika skön känsla. Jag har ganska lätt för att känna mig ensam. Man ser på instagram, snapchat osv när kompisar är på fest, har tjejkväll och bara umgås med varandra och har det trevligt. Sen sitter man själv hemma med sin skål popcorn och kollar serier. Då brukar tanken alltid slå mig, är det något jag gör som gör så att folk inte hör av sig? 
Men brukar försöka ignorera det och uppskatta det man har istället. Det tar så mycket onödig energi att bry sig om det.

Detta ska inte bli något deppigt inlägg utan vill faktiskt komma fram till, att vara ensam är inte fel. Det är bra, lärorikt. Man lär sig att bli mer självständig vilket är viktigt och det skapar även självförtroende. Att veta det, att skulle det hända något och jag blir ensam, skulle jag klara mig!