Nä man vill ju knappt tro det man hör. Men dom säger, säger, säger det var bättre förr.
Efter packande i lillasysterns gamla vintage-resväska och laptopen nedstoppad i Håkan-kassen, så sitter jag nu till rätta i rummet efter första dagen på min 6 dagar långa skrivarkurs på Åsa Folkhögskola. Till min förvåning så fick jag ett eget (!) rum, så nu slipper jag oroa mig över att någon ligger nära en och snarkar osv. Dessvärre är inte rummet något speciellt mysigt. Ocharmigt och könlöst skulle jag beskriva det, men kan inte klaga på att ha det för mig själv och sitta och skriva i bara underkläderna utan att behöva bry mig. Dessutom är det gratis WiFi, så even better.
Det har varit en bra start och vi är bara 14 stycken, vilket är alldeles lagom många. Det är blandade åldrar i gruppen, som jag tror kommer få det jättebra tillsammans. Känner redan nu att det är bra stämning och sammanhållning efter lite presentationer, lekar och middag.
Vi har även fått ett "veckoprojekt" som går ut på att skriva en lista på 50 saker som du vill skriva om. Hittills så har jag kommit till punkt 15, alltså en bit kvar... Men de som jag har skrivit är de som jag känner är viktigast och passar mig bäst.
Att vara hemifrån i lite mindre än en vecka är nog bra för mig. Träffa nya människor (utöver de jag träffar via jobbet), syssla med något jag gillar och att vistas i en ny miljö - är ute på landet, och det är bara så skönt. Vädret är underbart och jag känner inspirationen flöda som rinnande vatten. Just nu så vill jag stanna här ute ett långt tag framåt, tills sommaren är slut och bara vara. Inget jobba och måsten, bara njuta av tillvaron på landet i det somriga Sverige och äta jordgubbar och plocka ängsblommor i alla möjliga nyanser och se på favoritserien långt in på de heta sommarnätterna.
Soliga kramar,
// Cecilia