Så - med sällskap av en liten påse chips Tikka Masala fortsätter jag berätta om vår skottdag år 2012. 

 

När vi kom tillbaka till flickhemmet efter att ha hämtat tjejerna i skolan sprang de upp för att byta kläder. Det är samma cirkus varje gång. Man ligger på golvet och drar av varandra strumpbyxorna alternativt om man inte har några strumpor på står man ute vid kallvattenkranen och tvättar fötter och ben fria från smuts och damm. Och ansikte och kläder brukar liksom följas åt och sköljas av de med. Ibland är man våt redan innan man kommit hem eftersom pojkarna i skolan kastar vattenballonger så fort de kommer åt. Speciellt lilla Karma är utsatt för detta - är hon månntro mest poppis bland killarna? Eller kanske det är så att hon själv är väldigt aktiv i den här leken.... :)

 

Ja, det stökas på och springs omkring en stund och vi hann även med en runda utomhus innan det var dags för mellanmålet. Som idag var pastasnäckor med ägg tomat och chili. Hot och mumsigt!! 

 

Utanför träffade vi på tre av buspojkarna i kvarteret. De är så kaxiga och buffliga, men när jag frågade om jag fick ta kort på dem blev de spaka. Yes Mam. När jag sen visade dem fotona fnittrade de som småprinsessor. Goungar!!

 

 

 

Vår härliga kökskille lånade en barncykel och roade sig en stund. Han är som ett stort barn själv ibland!

 

 

 

Vid fyrasnåret var det så dags för ovan nämnda mellanmål. Även om jag är relativt nyäten brukar jag slaska med på en pytteliten portion bara för det är så gott. Jag VET jag sagt det förut, flera gånger - men käket på hemmet är DELIKAT! Väldigt enkelt, men mycket gott. 

 

För en gångs skull inget matfoto på ungarna, utan istället på JuliusSir, som var på ett ovanligt uppsluppet humör den här eftermiddagen... :)

 

 

 

Strax därpå kom vår Parbati, flickornas extralärare.

Hon var söt som vanligt men ovanligt färggrann idag. 

 

 

 

Så var det dags för studier då. Mellan klockan 16 och 18 är det meningen det ska pluggas hemläxor och annat. Inte alltid det schemat funkar, men man gör så gott man kan. Idag var det allt lite körigt att få ihop studenterna. Det var inte alla som var speciellt motiverade om man säger så. När vi väl fått in alla i studierummet och räknat ihop dem saknades en. Jag åtog mig att leta så kunde Miss börja läxläsningen. 

 

Jag hittade henne utanför huset, hon hade inte den minsta lust att plugga nepalesiska alfabetet idag och försökte gömma sig bakom kökskillens motorcykel för att slippa. 

 

 

 

Det fanns även andra som inte hade nån plugglust. Beundrade sina bokmärken i smyg istället.

Men - i det här huset undgår inget en Mam:s kamera... :)

 

 

 

Så småningom lugnade alla ner sig och plugget kunde börja. 

 

 

 

Att jobba vid Whiteboarden är populärt. Varje dag brukar en eller ett par av ungarna få lösa nån uppgift på tavlan, MYCKET roligare än att göra det i skrivboken! Idag var det lilla Alizas tur. Men först måste man ju få rita av sig, eller hur!?

 

 

 

JuliusSir

 

 

 

Mirro namn Aliza Dahal.

 

Efter att ha gjort sina läxor nån timme avslutade Miss idag med en liten bokstaveringslek/-tävling vid whiteboarden. Jättenyttigt för flickorna som för en gångs skull var tvungna att tänka själva. Och de är duktiga när de får chans och tillfälle! Och vi applåderar dem och talar om hur Supergoood de är. 

 

Dock var tävlingen lite för svår och ointressant för de minsta spökena. De fick nånstans ifrån tag på en burk talk som de formligen slängde i sina ansikten innan nån hann upptäcka vad som var på färde. 

 

 

 

 

 

Så lekte vi Ghosts då. Och ett av lillspökena passade på att ramla av stolen.

Jag fick en kommentar häromkvällen - har hon nånsin båda fötterna på marken samtidigt? Ja, det händer faktiskt. Men inte ofta!

 

 

 

 

 

 

 

Sen ville man att Mam skulle vara spöke också. Men det började bli mörkt och sen kväll så det var dags för Mam att säga Good Night. Så det blev en kram istället.