Nu är det dags att RANTA igen, jag känner mig som ett irriterat bi som sticker till så fort jag får chansen, allt irriterar mig och antagligen känner folk av min passiva aggressivitet på flera kilometers avstånd. 

Något jag avgudar är positiva och varma människor som är sådär genomsnälla och urgulliga, typ Maria Montazami, eller Farao som är orimligt rolig och streetsmart, jag skulle verkligen vilja vara en sån men istället är jag en surkärring som bara vill sitta hemma och ruttna i lägenheten. Är det en genetisk grej så alla i min släkt är likadana utan att jag har tänkt tanken förut eller är det något som jag har blivit under årens gång av bittra erfarenheter? Det kommer nog dessvärre förbi oklart.. 

Meningen med den här bloggen/dagboken är ju att jag ska ta mig ur den här bitterbubblan men jag tycker inte att det har gått så bra hittills, mitt mående är en bergochdalbana som jag har tappat kontrollen över. I helgen när vi flyttade var jag mer irriterad och instabil än jag varit på flera år känns det som och jag kunde inte kontrollera mig själv heller, det kändes nästan lite läskigt… Och nu är jag precis lika irriterad som gnäller på minsta lilla småsak min sambo gör, det kan inte vara lätt för honom nu..

Jag har noll lust att socialisera mig i helgen och umgås med människor (speciellt inte min sambos familj/släkt som är dom jag ska umgås med), skulle hellre gå i ide hemma men förhoppningsvis kanske det är bra för mig att komma ifrån bitterbubblan lite men det känns som dåliga odds… Jag går som sagt runt och surar på min sambo hela dagarna och skäller på honom för allt som blir lite fel (bland annat för att vi kom iväg lite sent till Arlanda i morse). Vi sitter precis i detta nu i bilen och är osäkra på om vi kommer hinna checka in vårat bagage eller inte… Vi får se 😅🧳

3 saker jag är sur/irriterad på idag: 
😒 Allt som ger mig stress och ångest. Har stressat mer än vanligt sista tiden vilket känns av i hela kroppen, känns typ som att jag kommer få tarmvred om jag inte börjar slappna av mer, det är alltid ”skynda sig hit” eller ”snabba på med det där” osv för att hinna med allt jag tänkt göra på dagarna, och tack vare att jag är så effektiv som jag är så hinner jag med skiten men det tar på krafterna och humöret att göra så. För jag hatar när saker går långsamt och är ineffektivt. 
😒 Att vädret i Åre ska vara sämre än vad det ska vara hemma. Vi åker från typ sol och 15 grader till regn och 7 grader. Inte vill jag åka skidor heller så undrar verkligen varför jag släpar upp mig själv dit när jag kanske skulle må bättre av att vara kvar hemma 🤔
😒 *Min sambo adderar en sak som han vet irriterar mig, han säger: ”jag och min dåliga planering”. Skulle säga att det stämmer in väldigt bra och uppskattar ändå självinsikten (trots att jag vet att det nog aldrig kommer bli bättre…)