Jag känner mig lite tom, det är fredag och P´s sista semesterdag. Hur har hela semestern redan hunnit passera?! Det känns som att den precis började. Jag är trött, lite matt och stressad för mina föräldradagar sinar mot sitt slut och jag, ja jag vet inte vad jag ska ta mig till. Känner mig lite som att jag hamnat i ett läge "jag orkar inte bry mig" "det löser sig". Vi har precis fått vår leverans från Mathem, min gamla arbetsplats. Tycker helt klart att de har blivit bättre med att leverera till Hässleholm. Och priset för leverans är ändå det bästa, det är en av anledningarna till att vi valt att handla just av dem. För att man får ändå mycket för pengarna p.g.a. att de inte tar dessa skyhöga priser för att leverera. Anyways, jag är trött och har ändå fått helt okej sömn under denna veckan. Men jag vaknar ändå helt färdig och jag vaknar stressad inombords på att jag behöver lösa allt. Kontaktade min vårdcentral förra veckan igen efter att jag ändå försökt söka hjälp på psykiatrin men inte fått hjälp där heller. Fick tid till att lämna blodprov denna veckan vilket jag gjorde i tisdags och sen hade jag en telefontid igår (fredag). Tyvärr till samma läkare som jag fick sist och skrev meddelande om att jag inte tyckte bedömde mig rättvist och ville ha en ny. Nåväl, jag gjorde så gott jag kunde och försökte ge henne en ny chans. Jag kan inte säga mer än att denna läkaren inte borde arbeta med människor. Fy faa aan vilken otrevlig, okänslig, omänsklig läkare alltså. Men, ett av det positiva i detta samtalet var att jag äntligen fick en tid till en annan läkare på plats, vilket var min önskan från början. Jag ska träffa denna läkaren nästa vecka och även om jag har is i magen så är jag ändå ganska okej med att få träffa honom och förhoppningsvis komma fram till något annat än vad denna kvinnliga läkaren hade att komma med. Känns som att jag tappat lusten till mycket de senaste veckorna och likaså kraften att orka ta tag till saker. Jag är trött, nedstämd och motivationen känns långt borta. Jag har varit så jävla spänd nu denna veckan för både blodprov och samtal med läkaren att luften bara försvann. Kanske inte det roligaste inlägget, efter det långa mellanrummet från förra inlägget. Jag har velat skriva så många gånger, men har liksom inte orkat. Vet inte när nästa inlägg kommer, förmodligen när jag behöver det. Och, eller när jag pallar.