Frankensteins monster - Mary Shelley

      Boken handlar om en forskare som heter Viktor Frankenstein och när han kommit till hans skola där han ska studera så fastnar han för naturkunskapen och framförallt kemin. Genom att ägna mycket tid och nästan besatthet åt forskning om kroppen och dess uppbyggnad så han bestämmer sig att bygga en människoliknande varelse av död materia. Varelsen lyckas få liv och Frankenstein som inte tänkt på konsekvenserna av detta flyr därifrån, och när han tar mod till sig att komma tillbaka så är monstret som det kallas borta.  Monstret har då begett sig ut i allmänheten och försöker att lära känna människor, men eftersom monstret ser annorlunda och skrämmande ut så bemöts han bara av rädsla och hat vart han än vänder sig.     Budskapet med boken är framförallt att underhålla och skrämma, men den för också med sig ett väldigt viktigt budskap som har med dagens allmänhet att göra. Som läsare känner man sympati för monstret, för han är egentligen inte ond och jag skulle inte kalla honom för ett monster. Man får ännu en orsak till att tappa hoppet om mänskligheten. Att vi är så dömande efter någons utseende och skapar oss en bild utifrån det.  Ju mer trångsynta och oerfarna människor är om livet, desto mer dömande blir dem. Jag skulle säga att de som dömer mest och snabbast är de som flygit igenom livet på en räkmacka.   Det som är typiskt för romantiken är att fly verkligheten och ta fram och leva i fantasin. Frankenstein är allt annat än en verklig bok, så just därför passar den in i den här epoken. Det är mycket gestaltningar i boken och den går inte rakt på sak. Texten är också väldigt känslomässig, vilket jag personligen tycker passar in i romantiken.  Boken riktar in sig mycket mer på vad personen känner istället för vad som händer runt om. Karaktärerna var relativt trovärdiga, och även om Viktor hade humörsvängningar, t ex genom att han gick från att vara väldigt passionerad i sin forskning, till att bli deprimerad och inte bry sig. Det finns ju faktiskt en sjukdom som heter Bipolär så det är ändå trovärdigt om man har hört talats om den psykiska sjukdomen.   Jag personligen tappar ofta intresset med att läsa en bok när det inte händer något inom de första 20 sidorna, så Frankensteins monster var inget för mig. Den var väldigt seg och man fick tvinga sig igenom sidorna i hopp om att det skulle hända något. Det är menat att boken ska vara skrämmande, men i nutiden så skulle jag inte se den som det, men jag förstår om den sågs som väldigt läskig förut. Den är dock väldigt spännande och unik.   /Madeleine