Att ta beslut är inte något som är ett problem för mig. Det har det aldrig varit. Jag har alltid bara bestämt mig för det jag känner mest för i hjärtat. Som femåring var det inte så svåra beslut men jag stod aldrig och velade i glasskiosken, jag bara tog det som magen längtade mest efter. Lite så gör jag fortfarande, känner efter vad som jag längtar mest efter att få göra/smaka/prova. Det är en väldigt bra taktik för beslut är bara beslut, stora som små, livet ändrar sig i vilket fall.   På senaste tiden har jag inte fått ta mina egna beslut. Ni anar inte hur svårt det har varit. Hela mitt liv har hängt på andra, vart jag ska bo, vart jag ska jobba, vart jag ska gå i skolan, alla sådana stora beslut är det någon annan som avgör åt mig. Självklart gör jag mitt bästa för att det ska bli som jag önskar men ibland är det ä så väldigt svårt att jobba mot ett kanske. Jag går runt och hoppas så mycket att jag snart går av. Hela mitt liv är kanske. Kan ni inte hålla tummarna för mig och hoppas lite med mig? Så kanske något går vägen.