Ja ni vet hur det är. När allt brakar loss så brakar verkligen allt loss. Jag trodde inte att det kunde bli värre. Men det blev det. Min brorsa råkade krocka med min fina nya bil. Okej...ny och ny...men jag körde ut den ny från bilhandlarn. Det är bara jag som har ägt den. För mig är den fortfarande ny. Aja...han lånade den och var inte uppmärksam i en korsning. Det var hans fel. Han mår bra och det är det som är det viktigaste egentligen. Men min försäkring täcker tydligen bara skadorna på den andra bilen. Inte min egen. Hela högra framsida och dörr är kvaddad. Jag kommer att behöva byta lyktorna, motorhuven och dörren. Jag vågar inte ens tänka på hur mycket det kommer att kosta. För det kommer att kosta väldigt mycket. Jag vet att jag borde fokusera på min hälsa just nu och bli bättre men jag har fan svårt att hålla modet uppe. Det är bara smäll efter smäll efter fucking smäll. Jeeez fucking Louise!! När ska jag få en liten jävla paus??! Jag orkar inte fortsätta vara stark! Behöver jag säga att jag gråtit som ett barn exakt hela dagen idag? Inte över bilen. Utan över Vaktens ord "varför skulle jag vara intresserad av dig?!" Och sen Boobsies ord "jag älskar inte dig" och sen läkarens ord "det ser ut som att dina tarmar är infekterade igen" och så försäkringsbolagets ord "vi kommer inte att ersätta dina skador"Bra år.