Depression och ätstörning -berg och dalbana

Jag vet inte hur jag känner och mår just nu. Ena stunden är jag pepp på livet och vill ta tag i det och leva fritt. Sen kan det vända snabbt och jag blir deppig och skiter i det mesta. Avskyr mig själv. Trycker verkligen ner mig då. Ser mig bara som en tjock loser som inte förtjänar något. Stänger in mig själv. Vill inte ha något med omvärlden att göra då. Orkar inte göra något. Ingen lust att umgås med familj och de vänner jag har. (Om det ens finns några...). Bara kollegor. Men umgås inte med någon utanför jobbet. Och det har en del med mig depression att göra. Att det inte finns några vänner utanför jobbet.  Att jag känner mig utanför och bara i vägen. Dålig självkänsla och självförtroende till 100%. Känner mig aldrig nöjd med mig själv. Jo det händer väl i någon sekund men det ändras snabbt. Varför ska man avsky sig själv så mycket? Tycka illa om sin kropp och allt? Är det de livet ska gå ut på? Känna att man inte duger? Jag vill vara en glad, sprallig, sportig tjej som jag var innan ätstörningen kom in i bilden. Kommer jag någonsin få bli glad igen? Känna mening med livet?  Jag vet inte vad jag ska göra. Att leva med depression och ätstörning är skit jobbigt! Mitt mående pendlar hela tiden! Det är en berg och dalbana.  Nej jag vill inte prata med en psykolog eller liknande. Har provat och det hjälper inte. Jag är väl i en svacka med mitt mående? Jag måste ta mig ur den. Orkar inte med detta tillslut. Allt brister.