Magasin
Slumpa blogg
Topplista

Vanliga frågor
Kontakta oss
Annonsera

Logga inStarta ny blogg
Logga inStarta ny blogg
  • Magasin
  • Topplista
  • Annonsera
  • Info
    • Vanliga frågor
    • Kontakta oss
    • Annonsera
    • Sekretessinställningar
    • Devote på Instagram
    • Devote på Facebook
  • Starta blogg
  • Logga in
Min blogg
  • Min blogg
  • Kategorier
    • Visa alla kategorier
  • Arkiv
    • Juli2015
    • Mars2015
    • Februari2015
    • November2014
    • September2014
    • Augusti2014
    • Februari2014
    • Januari2014
    • December2013
    • November2013
    • Visa hela arkivet

let me check out.


 

Jag vill bara checka ut från livet just nu, denna sekund jag skriver vill jag bara fly. fly från alla måsten och alla krav. fly från gymnasiearbetet och sorgliga karlstad. Jag vill inte mer. Jag har ingenting här som får mig att må bra just nu. Jag är trött och livlös, finns inga färger eller olika resonemang i mig längre, jag känner mig grå och intetsägande, jag vill bli påfylld med äventyr, kultur, färger, smaker, utsikter, glädje, kärlek, jag vill inte vara tom. Det är dags för mig att flyga igenom världens alla hörn och upptäcka mig själv någonstans på vägen, dags för mig att bli laddad och fylld med liv. För mig är det riktigt chockerande att jag har bott på samma ställe i 18 år när det finns 235 länder i världen jag aldrig besökt, flera hav jag aldrig doppat tårna i, fattigdom jag aldrig ens kan föreställa mig, natur bortom min fantasi, hundratals kulturer jag aldrig upplevt, tusentals smaker jag aldrig smakat, musik jag inte har hört, 7 miljarder människor jag aldrig träffat, varför är jag då kvar här? 
Jag har svårt att fokusera på något som för världen är så litet, som gymnasiearbetet just nu, jag tänker större, på alla platser som väntar på mig, på att leva, för just nu lever inte jag, jag vet inte vad jag gör eller varför jag gör det. Jag vet inte ens vad det är som håller mig tillbaka.

Snälla, låt mig bara få leva.
     


18 mars 2015 kl 16:14
0kommentarer

CHANEL FW 2015

Har precis kollat på CHANEl FW 2015 fashion show, så vackert. Jag som är en dress-älskare blev helt hänförd av alla dresser. Det jag älskar med Lagerfeld är att han lyckas bevara och bibehålla klassiska CHANEL men ändå sätta en sådan mordern prägel på sina verk. Jag skulle döda för att få bära en av hans dresser. För mig är detta verkligen konst i sin vackraste form. Måste även säga att själva uppvisningen var väldigt nyanserad, med olika kändisar i mitten som en show, om det är något märke som har råd att ge sin publik något annat att också vila ögononen på än sina kläder är det CHANEL. 

Lite sorg över att Cara Delevingne inte var med, tycker hon är mer CHANEL än Kendel. Cara är mer haute couture-model i mina ögon, Kendel är jätte duktig men har inte riktigt det rena couture i sig som Cara. 


Några av mina favoriter från kollektionen. 

 


Här har vi Kendel som the final piece, kul med en ny tappning på bröllopps-dress. 

 

 

Länk till hela showen: https://www.youtube.com/watch?v=cjH6VC87xKo

12 juli 2015 kl 12:25
0kommentarer

Fler inlägg

INGET ONT KAN HÄNDA OSSmydirection
Veckans MenyMeny
Lördag 17 maj. Att skriva en bok...larsakulan
NOLLAaauroraa

let me check out.

  Jag vill bara checka ut från livet just nu, denna sekund jag skriver vill jag bara fly. fly från alla måsten och alla krav. fly från gymnasiearbetet och sorgliga karlstad. Jag vill inte mer. Jag har ingenting här som får mig att må bra just nu. Jag är trött och livlös, finns inga färger eller olika resonemang i mig längre, jag känner mig grå och intetsägande, jag vill bli påfylld med äventyr, kultur, färger, smaker, utsikter, glädje, kärlek, jag vill inte vara tom. Det är dags för mig att flyga igenom världens alla hörn och upptäcka mig själv någonstans på vägen, dags för mig att bli laddad och fylld med liv. För mig är det riktigt chockerande att jag har bott på samma ställe i 18 år när det finns 235 länder i världen jag aldrig besökt, flera hav jag aldrig doppat tårna i, fattigdom jag aldrig ens kan föreställa mig, natur bortom min fantasi, hundratals kulturer jag aldrig upplevt, tusentals smaker jag aldrig smakat, musik jag inte har hört, 7 miljarder människor jag aldrig träffat, varför är jag då kvar här? Jag har svårt att fokusera på något som för världen är så litet, som gymnasiearbetet just nu, jag tänker större, på alla platser som väntar på mig, på att leva, för just nu lever inte jag, jag vet inte vad jag gör eller varför jag gör det. Jag vet inte ens vad det är som håller mig tillbaka. Snälla, låt mig bara få leva.     

Föregående inlägg

branäs/sälen

Nästa inlägg

embrace

Till bloggens startsida

sofiebergman