



Äntligen en ledig dag
Känns verkligen som att jag inte gör annat än att vabba eller jobba. Imorgon har jag äntligen en ledig dag & alla barnen är friska (hittills..). Senast jag hade en ledig dag hade jag utvecklingssamtal med Nathalie, & dagen innan det vabbade jag med Novelia, & dagen innan det var jag frisör! Men imorgon har jag äntligen en ledig dag, & den ska tillbringas hos farmor i Norrsundet, äntligen! Var så längesedan vi var där. Jag & flickorna åker dit med pappa eftersom Kristoffer ska jobba extra, så det blir skönt att komma iväg & göra någonting.
Jag ringde ju förresten "En väg in" igår för att diskutera om ett av mina barn. Jag vill inte skriva ut allt för mycket här, utan tycker att dom som förtjänar att veta får veta. Dock känner jag att jag kan prata lite allmänt om det & hur resan går. Jag ringde iallafall dit & fick förklara situationen & fylla i ett formulär. Efter det var ifyllt så diskuterade vi lite & så fick vi en tid till barn & familjehälsan här i Gävle så den 14 april ska vi dit, så får vi helt enkelt se vart det leder. Jag hade sån otrolig ångest inför det här samtalet men efteråt kändes det så skönt. Hon skulle även skriva upp oss på en väntelista för en föräldragrupp för föräldrar som har oroliga barn, vilket också känns jätteskönt då ett av våra barn upplever mycket oro & katastroftankar.
Usch, hela situationen är så sorglig & att skriva om det & sätta ord på det är så jobbigt. Det blir liksom mer verkligt när jag tänker på det på djupet. Förhoppningsvis får vi rätt stöd så att vi kan bemöta vårat barn på bästa sätt & att hon också kan få hjälp & stöd att bearbeta dessa tankar. Som förälder vill man absolut inget mer än att ens barn ska få må bra.
Jag blev deprimerad av antidepressiva
Ja, hörrni. Precis som det står i rubriken så misstänker både jag & min läkare att det var mina antidepressiva som gjorde att jag mådde så dåligt, både i höstas & nu senast för några veckor sedan (när chefen skickade mig från jobbet till akuten..).
I somras sökte jag vård pågrund av ökad ångest i sociala sammanhang. Jag kunde börja skaka, svettas & må riktigt dåligt av ett möte, att åka buss eller gå på affären. Ronderna på jobbet var otroligt jobbiga & läkaren som jag träffade sa direkt "Social ångest" eller social fobi, & skrev ut antidepressiva till mig. Till en början fick jag testa Sertralin vilket funkade okej till en början, det var en hel del insättningssymtom som yrsel, trötthet, illamående, nedsatt aptit osv. Åt dessa i någon månad innan jag kände att symtomen blev VÄRRE. De uppstod dagligen på jobbet, jag gick omkring & skakade, var yr, svettades, var svag på benen & mådde riktigt dåligt. Jag trodde själv det var mitt låga blodtryck som spökade & i slutändan ringde jag HC som tog in mig direkt & började prata om att jag skulle få träffa en neurolog med tanke på alla symtom jag hade (samtidigt som jag hade folsyrabrist som också kan ge liknande symtom!). Läkaren sa att "vi provar behandla folsyrabristen först & ser om det hjälper, samt att du får avsluta behandlingen med Sertralin annars skickar jag en remiss till neurologen". Så jag trappade ut Sertralinet & började med Folsyra & blev mycket riktigt bättre.
I vintras påbörjade jag dock min slutpraktik & jag kände att dessa ångestsymtom kom tillbaka så jag sökte mig återigen till HC eftersom det begränsade mig otroligt mycket på praktiken. Träffade då en annan underläkare som återigen konstaterade "Social ångest" & skrev denna gång ut Escitalopram, alltså antidepressiva.
Nu några månader senare har återigen samma symtom uppstått & jag har sökt mig till sjukvården, där jag fick träffa den första läkaren jag träffade förra sommaren som direkt tog folsyra-prover (som såg bra ut) & valde att sätta ut Escitalopramet också. Nu är det två-tre veckor sedan jag slutade & jag känner mig så full av energi igen. Skakningarna, yrseln, svettningar och alla andra symtom jag upplevde är som bortblåsta. SÅ OTROLIGT SKÖNT. Förmodligen har dessa två antidepressiva preparat lett till att jag fått en för hög serotonin-nivå vilket orsakat mina symtom.
Symtomen ledde också till större ångest eftersom jag varit så missnöjd med situationen & det har tagit riktigt hårt på mig att inte klara av arbetet. Jag har ju också trott att jag haft både den ena & en andra neurologiska sjukdomen.. - vilket alltså betyder att dessa antidepressiva som jag fick som skulle hjälpa mot min sociala ångest fick mig att bli deprimerad. Jag har funderat såååå många gånger "Är det här livet?" "Ska jag inte klara av att jobba & försörja familjen?". Jag har gått hem tidigare från jobbet oräkneligt många gånger bara för att jag knappt kunnat stå på benen & för att huvudet känts som en karusell.
Allt detta för två preparat som man enligt forskning (som jag googlat mig fram till) påstår att man INTE ska ta mot Social ångest. Om man har social ångest så leder en ökad serotonin-nivå till MER ångest. Detta var en forskingsstudie jag hittade från 2015 när jag googlade runt - I mina öron låter det då helkonstigt att skriver ut preparat som ökar serotonin-nivån hos personer som absolut inte behöver det, eftersom serotonin KAN hjälpa mot depression - inte social ångest.
Nästa steg nu är att åka tillbaka till HC den 1a april för att utvärdera hur det funkar utan medicin & eventuellt få ett preparat mot den sociala ångesten, som då INTE ökar serotonin-nivån. Dock vet jag inte just nu om jag ens behöver något eftersom jag inte känner något symtom av det. Jag är dock lite rädd att det ska komma tillbaka eftersom det kom tillbaka i december efter jag slutade med sertralin.
Fortsättning följer, eller något.