Efter en fruktansvärt bra helg så vart det precis så som jag var rädd för. Det attackerade mig från ingenstans, denna gången i form av flashbacks från mitt Trauma som jag inte haft på flera år. Det golvade mig helt på tisdagen och dagen gick ut på att ligga i sängen och försöka fungera som människa. Bilderna flashade förbi och det gick inte att hejda vilket ledde till fruktansvärd ångest och rädsla. Nu vet jag att detta kommer att ske under min behandling då man ska få upp skiten för att kunna behandla men det är så tungt när det kommer och jag har inget att säga till om själv.  Ångesten känns som om jag vill krypa ur mitt skinn och bara slå av hjärnan en stund men den envisas med att fortsätta jävlas med mig. Men mina behandlare säger som alltid att detta är helt normalt , du är inte trasig utan din hjärna gör precis det den ska och är designad för att göra.  Men det hjälper inte speciellt mycket just i den stunden.  Som vanligt när jag mår sohär så kändes det tungt att åka till jobbet men med dom människorna jag har runt omkring mig där så kan det inte bli fel. Och mycket riktigt efter ett tag med familjen på fitnes4you så steg humöret igen och jag kunde släppa ångesten ett tag. Är så glad att jag har några av mina bästa vänner som kollegor och arbetsgivare som tar mig precis som jag är med min bråkiga hjärna och tunga trauma i ryggsäcken. Love you. <3 Hur är det möjligt? Hur är det möjligt att en liten degklump till organ kan ställa till så mycket elände flera år efter en händelse. Men det förklarade dom för mig idag att det är för att du så fint gömt undan alla känslor i en katrull och till slut så kokar det över. Och ja det är precis så det känns ibland att min lilla degklump kokar över.  Idag hade jag också ett långt telefonsamtal med min fina Sara Jacobsson som är en sån ängel i detta , längtar tills vi kan ses snart med våra vilddjur till barn. Och sist men absolut inte minst min älskade man som gör den här resan med mig och är helt fantastisk.  Idag har varit mycket bättre och min lilla solstråle Sonja har fått ut mig på bus under dagen, vem behöver antidepp när man har en Sonja? inte jag iaf , det fixar hon galant. Det är nog mitt starkaste tips till dom som mår dåligt. Skaffa ett djur eller ännu bättre en hund.  Nu ska här städas och sen är det nog dags att fixa iordning sig för jobb ikväll med världens bästa gäng. =) <3