Det är som en storm innanför mitt bröstben. En otröstlig längtan efter hav, skog, regn, sol, luft. Naturens storhet instängd i en för liten torso. Trycker ner ett behov som växer sig starkare. Som ändå kämpar för att få plats och höras i det hödljuda sorl av stad och ångest. Ser framför mig frihet. Löpning med lätta steg uppför sluttningen omgiven av nyanser i blått och grönt. Svett och dimma döljer tårar av lycka att vara där eller förtvivlan av att aldrig komma dit. Vägen dit är inte byggd än.