Vänder upp och ner på livet

2016-11-17

Då var man inne på dag 10 med schemat. Allting går bra än så länge, förra veckan gick väldigt fort och dagarna känns riktigt bra. Äntligen så gör jag något om dagarna som jag verkligen vill göra, vilken skön känsla. All energi och all tid går åt träningen och maten just nu. Jag har även börjat läsa en bok som heter "Målboken" av Peter Jumrukovski, den är sjukt bra! Har ni inte den så köp den.

Idag så var Josefine med på morgonpromenaden, det var skönt med sällskap. Nu har vi ätit frukost, snart ska hon bege sig till jobb och då ska jag till gymmet. Jag ska skriva ett inlägg till sen om vad vi pratade om under promenaden och under frukosten. Idag har jag lite dåligt med tid för jag ska jobba sen.

Förresten... Har ni tänkt på det här med att chansa? Eller det här med att kompromissa? Jag tänker på det väldigt ofta, nästan dagligen. Det är så lätt att göra det man alltid gjort innan. Det som är svårt är att våga chansa, att våga gå utanför det vanliga. Vill man ha något så får man jobba mot det successivt. Viktigt är också att inte känna att man måste kompromissa. Är ditt mål att springa en mil, nöj dig då inte när du har sprungit 8,5 km. Där är ingen som kommer säga att du inte förtjänar att gå hela vägen. Är det så att där finns någon som säger att du inte kommer klara det, radera då dem ifrån ditt liv. Du behöver inte den sortens människa som står i din väg. Så länge ditt mål inte är något som tar död på dig så säger jag: kör hårt, gå hela vägen. Nöj dig inte! Gör som rubriken säger, vänd upp och ner på ditt liv. Det kommer finnas konsekvenser, tänk inte på dem i förväg, hantera dem när dem dyker upp. Hjälp dig själv på vägen mot målet. Ser du andra som kämpar på vägen mot sina, stanna upp och försök ge dem en hjälpande hand också. För vem vet, du kanske hjälpte dem en stor del på deras resa också. Titta upp, lägg märke till andra människor. Vad du än gör, fastna inte, nöj dig inte.

Sena men betydelsefulla nätter

2017-05-08

Måndag 01.18... Klockan är för mycket men samtidigt är klockan för lite. Jag har förlorat för mycket av tiden på sistone. Jag har förlorat på tok för mycket av allt på sista tiden. Jag har låtit tid, energi och tålamod rinna ut på onödiga saker och ting. Jag har förlorat leenden på grund av människor som jag inte ens längre har i min närhet. Jag har utan min egen tillåtelse sett mig själv att falla ner på mina knän. Det är nu jag ska resa mig igen. Jag låter mig själv i denna stunden att dela med mig av ja... Mig.

Det har tagit mig ett långt tag att inse. Det krävdes en familjemedlems bortgång innan jag förstod. Jag var mitt uppe i allt med diet, vänner, resa till Malta och mycket annat när helt plötsligt världen stannade upp. Allt min pappa skulle var att hälsa på och lämna min resväska, det lilla besöket slutade med en alldeles för stor hjärtesorg. Det har varit en jobbig tid för mig på sistone. Jag har varit otroligt ofokuserad och omotiverad. Jag tog min kusins bortgång alldeles för hårt, jag är helt ärlig när jag säger att jag en kväll totalt gick sönder, det var kvällen innan begravningen. Jag han bara komma in genom min ytterdörr sen satte jag ryggen emot dörren och bara gled ner på golvet och hela jag gick i tusen bitar. Jag har aldrig någonsin känt så mycket känslor på en och samma gång. Det var som om att mitt hjärta brast och att jag lagades på samma gång. Det jag vill berätta här är att det kan krävas en så fruktansvärd sak för att man ska förstå vissa delar av livet. Jag har fått en klarhet som jag inte ens kan beskriva.

Jag kanske är som en mosaik. Min helhet är en massa små bitar av krig som jag har vunnit, lagat med superlim. Jag är en känslosam person, jag bär mina känslor på utsidan av min kropp. Jag reagerar starkt eller inte alls. Att hantera detta är inget lätt för mig och det är inget lätt för människorna i min närhet heller, dock är detta inget negativt. Jag vill bara lägga in här ett tack till min mamma och min pappa för samtalet vi hade förra veckan som fick mig att inse mitt värde, jag ska göra er stolta och jag lovar pappa, jag ska försöka se mig själv så som du beskriver mig.

Jag ska komma tillbaka till platsen där jag var innan, platsen som jag fann och gjorde till min. Jag kände själv hur jag lyste när jag var i mitt esse. Så låt oss alla falla ner och låt oss alla resas igen, låt oss alla kriga och låt oss vinna våra fighter. 01.47, tack...

4

Fler inlägg

Höfternarevolutionary

En kall jävla ölenmassaskit

Veckans MenyMeny

Vänder upp och ner på livet

Då var man inne på dag 10 med schemat. Allting går bra än så länge, förra veckan gick väldigt fort och dagarna känns riktigt bra. Äntligen så gör jag något om dagarna som jag verkligen vill göra, vilken skön känsla. All energi och all tid går åt träningen och maten just nu. Jag har även börjat läsa en bok som heter "Målboken" av Peter Jumrukovski, den är sjukt bra! Har ni inte den så köp den. Idag så var Josefine med på morgonpromenaden, det var skönt med sällskap. Nu har vi ätit frukost, snart ska hon bege sig till jobb och då ska jag till gymmet. Jag ska skriva ett inlägg till sen om vad vi pratade om under promenaden och under frukosten. Idag har jag lite dåligt med tid för jag ska jobba sen.Förresten... Har ni tänkt på det här med att chansa? Eller det här med att kompromissa? Jag tänker på det väldigt ofta, nästan dagligen. Det är så lätt att göra det man alltid gjort innan. Det som är svårt är att våga chansa, att våga gå utanför det vanliga. Vill man ha något så får man jobba mot det successivt. Viktigt är också att inte känna att man måste kompromissa. Är ditt mål att springa en mil, nöj dig då inte när du har sprungit 8,5 km. Där är ingen som kommer säga att du inte förtjänar att gå hela vägen. Är det så att där finns någon som säger att du inte kommer klara det, radera då dem ifrån ditt liv. Du behöver inte den sortens människa som står i din väg. Så länge ditt mål inte är något som tar död på dig så säger jag: kör hårt, gå hela vägen. Nöj dig inte! Gör som rubriken säger, vänd upp och ner på ditt liv. Det kommer finnas konsekvenser, tänk inte på dem i förväg, hantera dem när dem dyker upp. Hjälp dig själv på vägen mot målet. Ser du andra som kämpar på vägen mot sina, stanna upp och försök ge dem en hjälpande hand också. För vem vet, du kanske hjälpte dem en stor del på deras resa också. Titta upp, lägg märke till andra människor. Vad du än gör, fastna inte, nöj dig inte.