Yes

Ett ord: WOW
Detta är min framtida bröllopsklänning. Kosta vad den kostar men ida lanto är fantastisk på att göra klänningar.
Blackout

Tack för fina ord, pepp och tankar kring mitt förra inlägg.
Det är inte lätt att leva i ovisshet och frustration. Man vill så mycket mer än att stå stilla på samma plats o stampa. Jag är en driven och stark personlighet som har full koll på allt. Just nu har jag ingen koll, känner mig svag och otillräcklig. Som en vän sa "det är okej att vara ledsen, du måste tillåta dig det. Du har inte den bästa tiden i ditt liv nu, acceptera det. Gråt, jag kommer alltid finnas här. Jag försvinner aldrig"
Idag fick jag operationstid, på onsdag den 11 november. Magen vrider sig när jag tänker på det, skriver det och vet att jag ännu en gång kommer lägga mig på operationsbordet. "Kommer dom hitta något annat? Kommer de hitta något farligt? Vad finns där? Vart kommer smärtan ifrån?" Ångest.
Den 10e november, dagen före operationen, ska min farfar begravas. Mina krafter kommer att vara slut innan operationen, hur ska jag orka då?
Allt kommer bli bra. Sa en person till mig. Och hur fan vet du det?! Hur vet ni att det kommer bli bra? Ni kan inte se in i framtiden, inte jag heller. Vi vet inte om det blir bra. Men vi kan hoppas. Vi kan tro, jag vill tro att det blir bra.
Just nu känner jag bara "okej. Din sjuka besvärliga jävel. Ska du va så sjuk, så bit ihop" upprepas i mitt huvud när jag vill bryta ihop. Muren är påväg ner, men den är inte färdig riven. Varför är det så svårt?
#komigendå