Min känsla av nystart har hållit i sig ända fram till februari. Jag har blivit en ny person genom att byta profilbild på samtliga sociala medier samt att jag har börjat med två nya hobbys och att läsa poesi. Ändå känner jag att jag står och stampar lite på samma ställe, men det är kanske oundvikligt i en av de mörkaste månaderna.  Jag blir ett mörker ingen ser när jag har pms, grövre och grövre för var gång känns det som. Hela jag är grön och det ryker ur mina öron. Jag blir egoistisk och missunnsam, tycker så oändligt synd om mig själv och känner samtidigt att allt är på en skör tråd att förstöras. Det är obehagligt att inte kunna lita på sig själv. En kväll delar vi på smårätter runt det runda bordet, vars en gaffel styr mot tallrikarna i mitten och plockar upp små saker, friterade, smörstekta och krispiga med mycket sås. Fotar undersidan av tallrikarna för att kunna leta efter likadana på Tradera senare. Efteråt får ena halvan av bordet rymma diskberg medans vi delar ut en kortlek, det beställs kaffe och dry martinis. Det går inte bra för mig i spelet men väldigt bra för min bordsgranne, i mig växer något svart som gör att jag vill säga fula ord eller springa hem. Jag brukar inte vara en vinnarskalle men när jag spelar med min partner har jag upptäckt att jag inte bara kan med att han leder över mig. Jag brukar inte vara särskilt brydd men vill nu straffa honom, inte prata med honom och fuska, förstöra. Men såklart tar jag mig samman, så får man inte känna över ett fånigt spel, istället säger jag att jag är trött och att vi behöver gå hem. Förmodligen hade jag bara pms sjukan.  I det nya livet ingår tidig morgon på simmhallen. Att känna klinker under fotsulorna, damernas vänliga hälsningsfraser i omklädningsrummet, att ha ljusblå tystnad 800 meter och att djupandas i ångbastun. Renare än så blir man aldrig, mina armar luktar klor ända fram till kvällen. Löpningen har varit en behövlig tillflykt när känslorna har svämmat över, tankarna surrat på. I det dimmiga mörkret glöms mycket bort, efter lite endorfiner är allt förlåtet.Träningen kan även den vara vardagsromantik, bara en vill tillräckligt mycket. Mat har varit gott o kul, så som det inte alltid är. En orsak vvill jag tro är att jag har satt ett tema som jag låtit mig inspireras av: asian fusion - bred tolkning. Jag har upptäckt hur gott tonkatsu är och faktiskt lagat mat tillsammans här i hushållet.  Aktiviteter för januari månad har bland annat varit att jaga semlor, hoppa runt på indiekonsert, bokklubba och beundra olika typer av glas. Även om vardagen har varit trivsam har jag längtat bort till något annat, fått insikt i att jag behöver ändra på min sysselsättning 8-17 för att återfå mitt engagemang för förändring. Jag känner hur jag sakta förtinar kunskap och arbetsglädje, att jag skarvar med kvalitet och tar med mig energin hem. Det är väll då man vet att det är dags.