PRESTATIONSÅNGEST

Det här med prestationsångest. Så länge jag kan minnas har det funnits med i mitt liv , jag har lidit utav det och vet tyvärr att många också har eller faktiskt gör.  Att alltid vara högpresterande, ambitiös, driven och målmedveten - kan emellan åt vara ganska jobbigt , ganska påfrestande och oavsett hur bra du presterar så blir man aldrig liksom nöjd. Men så hände något , jag insåg att jag måste sluta sätta den här enorma pressen på mig själv. För att jag helt enkelt inte mår bra av den. Den ger mig liksom ingenting. Jag börjar bli säkrare och säkrare i mig själv - men det är fortfarande en hel del kvar till dess att jag med handen på hjärtat kan säga att jag lever utan denna prestationsångesten.  Jag är fortfarande oerhört driven, ambitiös och målmedveten, men någonstans har jag insett att ibland måste man också göra fel eller kanske inte få just det där jobbet du så gärna ville ha , för det var kanske inte meningen , man behöver inte alltid klandra sig själv för något - och för att vara ärlig så är det också viktigt att inse att bra är bra , man behöver inte alltid vara bäst.  För det är faktiskt rent ut sagt omöjligt att vara det på exakt allt. Självklart ska man fortfarande ha mål, vara driven och kämpa mot det man drömmer om , men någonstans måste man också sätta en gräns för sig själv och sitt mående och det har jag gjort vid detta skede. Jag är nöjd över vad jag åstadkommit och vad jag åstadkommer dagligen. Vissa dagar åstadkommer jag mer än andra. Andra dagar mindre än andra - och man får hel enkelt acceptera att man inte alltid kan vara på topp. Good , is good enough. Lider ni eller har ni lidit av prestationsångest?