Som så många andra unga idag har jag ingen egen lägenhet, utan har istället bott i andrahand sedan jag flyttade hemifrån. Jag har dessvärre inte haft någon möjlighet att få någon studentbostad då jag var väldigt sent ute med att skriva upp mig i bostadskön. Den bostadskö som finns för hyresrätter verkar till synes hopplös för att få tag på en lägenhet. Den beräknade tiden att få en lägenhet verkar vara mer än 15 år! Vilket är helt vansinnigt, och man vet inte om man ska skratta eller gråta. Det alternativ som återstår för mig är att köpa mig en lägenhet, men det alternativet känns också ganska långt borta med mina minimala besparingar.   I dag har jag tagit reda på hur mycket pengar jag behöver för att köpa mig en lägenhet och tack vare reglerna för kontantinsats innebär det nu att jag behöver spara en större summa pengar. Min nuvarande balans på sparkontot är 51 721 kr och räntan ligger på 1.20 % (jippie)... För att få en etta någorlunda centralt i Stockholm innerstad (större än 25 kvm) behöver man enligt Boolis slutpriser betala drygt 1 800 000 kr. Enligt de senaste reglerna för kontantinsats behöver jag således 1 800 000 * 0.15 = 270 000 kr i kontantinsats. När jag använde mig av en kalkylator för att räkna ut ränta så inser jag att det känns aningen hopplöst. Med mitt nuvarande ihopsparade belopp och en sparränta på 1.20 % behöver jag spara närmare 5000 kr i månaden för att ha råd att köpa en lägenhet - vilket är helt orealistiskt med min nuvarande arbetssituation och utgifter. Hur är det tänkt att unga ska kunna leva i Stockholm? Är detta något politiker tänker göra åt? Just nu känns det som att mitt bästa alternativ är att flytta hem till mina föräldrar och göra två hundår för att jobba ihop en kontantinsats, men hur läckert är det alternativet egentligen...   Om något politiskt parti hade fixat den röra som är bostadsmarknaden hade de fått min röst i valet, garanterat.