Vi är inne i en väldigt vacker tid just nu. Tiden mellan vinter och vår. Balansgången mellan kallt och varmt, mörkt och ljust. Naturens tango där vintern envist kliver fram och våren lika envist kliver efter. Men trots små snöhögar och kalla vindar ligger det en förändring i luften. Solen värmer, marken kryper fram och världen doftar torr asfalt och trädbark. Jag gick en promenad med mamma i gympaskor och kände solens värme mot kinden, den bara asfalten under sulorna, och världen kändes lättare, nästan mild. Det är lika underbart varje år. Imorgon ska jag på ett lite för tidigt födelsedagsfirande. Jag har inga aningar och går in i upplevelsen med ett helt öppet sinne. Innan det ska jag försöka hinna med att fredagsstäda huset så det doftar rent och inbjudande när föräldrarna kommer hem. Förhoppningsvis får jag vakna till den strålande sol som värmt de senaste dagarna. En dag närmare våren.