Vid det här laget är ni förstås helt införstådda med vår sagoberättartradition hemma. När mina barn ska sova så berättar jag sagor som koms på i stunden. Detta är oerhört roligt för mina barn men potentiellt ännu roligare för mig. Jag har länge närt en dröm om att dra historier. Ni vet, att vara den som man vänder sig till runt lägerelden. Så har det aldrig riktigt blivit i mitt professionella liv men jag fick en ny chans när jag fick barn. Nu är detta något jag får lov att praktisera varje kväll. Den senaste historien handlar om byggbodar. Varför? Jo, av samma anledning som temana för sagorna brukar uppkomma: Det är något som mina barn sett under dagen. De har nämligen byggbodar utanför sin förskola. Tydligen pratar de varje dag med ”gubbarna” som bor i byggbodarna. Jag skulle tro att dessa är runt 25 år gamla. För barnen är ju såklart detta uråldrigt. Oavsett vad så var byggbodar gårdagskvällens tema. Det var bara att göra som vanligt. Jag samlade tankarna och gick på toaletten för att bestämma vilken väg sagan skulle ta. Såhär såg introduktionen till sagan ut: Det var en gång tre systrar som bodde i varsin byggbod. En gång i tiden hade de bott i samma men de valde att flytta isär på grund av att de blev ovänner. Det var väldigt synd. Eller faktum är att det var flera saker som var väldigt synd. Dels så var det synd eftersom systrarna i de olika byggbodarna faktiskt tyckte mycket om varandra. Detta visste de alla innerst inne. Problemet var bara att ingen av de tänkte att de andra tänkte samma sak. En annan anledning är förstås att det är synd att bo i tre olika, små byggbodar, när man kan bo i en stor och mycket finare tillsammans. Systrarna i de små byggbodarna hade varit ovänner så länge att de knappt kunde komma på varför. De visste i alla fall att det hade att göra med när deras föräldrar försvann. Det var någonting där och då som gjorde att de inte längre ville veta av varandra. Eller ja, de byggbodar de flyttade in i befinner sig visserligen på 50 meters avstånd från varandra. De åtskiljs dock av såväl murar som buskar som växer sig allt högre för varje år. Att bli ovän med människor man älskar är alltid en hemsk sak. Det var så det var för systrarna i de olika byggbodarna. De ville vara vänner men kunde inte. Vi ska helt enkelt få hoppas att detta ändrar sig under sagans gång.