Jag har på senare tid börjat fundera extremt mycket vad andra tycker om mig. Ibland kommer det över mig och jag kommer på en person som nog har svårt för mig. Då blir jag lite ledsen och undrar hur jag ska ändra mig, sen kommer jag på att varför ska jag ändra mig bara för att en person inte riktigt tycker om mitt sätt? Jag har blivit så medveten om min egen personlighet och i vissa fall kommer den fram bra men sen i andra sällskap kan jag vara världens jobbigaste människa. Jag känner hur jag måste jobba med mig själv i detta. Jag måste ställa mig frågor såsom vilka egenskaper är det som jag själv kanske kan bättra mig på (dvs jag själv inte tycker är så charmiga) och vad är det som andra möjligen stör sig på men som gör mig till den jag är? Jag vet med mig om att jag är ganska pratglad, någonting som vissa människor kan tycka är förbannat jobbigt, men för det ska ju inte jag vara en mer tyst och timid person. Jag får ibland påminna mig om att de människor jag tycker mycket om i alla fall tycker om mig och alla kan inte älska en så är det bara. Det är ju inte som att jag går runt och inte stör mig på människor då kan jag ju inte förvänta mig att jag ska gå hem i alla stugor heller. Från och med idag ska jag bli lite snällare mot mig själv och inte grubbla så mycket på vad andra tycker. Om jag själv stör mig på en egenskap jag besitter bör jag ändra den men inte för att någon annan tycker det.    Jag vet egentligen inte vad jag vill säga med denna bilden men jag tyckte den passade till inlägget. För sån är jag!