6 september 2018

På bussen påväg hem från skolan. Det är torsdag och har nu gått 3 dagar i skolan, på termin 7, på socionomprogrammet i Falun. Det har vart en bra sommar på många sätt. Jag har fått vara ledig mycket. Det är bra för mig. Det har inte varit helt ångestfritt oh jag vet fortfarande inte vad som utlöser det tunga och deprimerande som kommer inom mig ibland och som kan göra att jag inte kan andas normalt och känner mig konstig på olika sätt. Jag går hos en samtalsterapeut. Det är positivt känner jag. Och förmodligen finns det ingen lösning som gör att jag kommer slippa ha ångest eller så.. Det är nog så att det är livet nu. Den tristare sidan av det. För det är inte allt och inte hela jag. Jag har sidor som är ganska tillfreds med det som är och som kan skratta och må bra. Det ska inte glömmas. Jag jobbar just nu på att inte tänka längre än vad jag orkar med och att inte ta mig själv och livet på för stort allvar. Jag försöker ta ner saker på jorden, acceptera det som är, tillåta mig tänka tankar och känna det jag känner, och se att jag duger ändå. Vissa saker i livet kan man inte styra över och ibland får man bara försöka ta sig fram i vimlet. Jag tar kontroll över min ångest genom att notera den, men inte låta den ta över helt och jag kan välja att inte prata om den för att försöka fokusera annat, sånt som är bra och som är tryggt.Idag, eller ja hela denna termin kommer egentligen handla om det.. c-uppsats. Examen. Jobbsökningar och framtidsplaner. Det är första gången nu som jag på riktigt söker ett jobb som jag utbildat mig till att kunna utföra och där jag får lägga löneanspråk. Det känns vuxet, inte riktigt verkligt ännu, men stort. Men det är inte allt. Ja vi behöver jobba.. men det är bara ett jobb, där du gör det du kan för att sedan ta emot din lön att använda till det som verkligen är viktigt i livet. Ja i min värld är det nog faktiskt det viktigaste att man har ett hem, en familj och en fritid. Jag vill aldrig behöva prioritera bort den delen, utan tänker att jag ska värna om den minst lika mycket som min yrkeskarriär om inte ännu mer. Det har vart en tid som återkommande fokuserar på vem man är och var man kommer ifrån, vilka ens rötter är osv.. Min terapeut sa det så bra nu senast.. att man också kan rota sig. Jag och Wille drömmer och lägger upp tänkbara planer för framtiden, där det är vi. Vi har börjat kolla på hus bland annat och det är något väldigt trivsamt att ha det framför sig. Även om det kan spöka till en stress hos en också så vill jag ändå se det som något fint och landa i den känslan. Tänker bort kravfyllda måsten och fokuserar på det vi vill ha, det vi behöver och det vi i slutändan väljer.