Nu har vi bytt månad och det känns trevligt att se att dagarna går framåt. Jag har det lite tufft ett tag, men jag hoppas att det är ljusare tider som väntar nu. Förra veckan började kaos och jag fick uppleva vad som antagligen var panikångest, som förde med sig oro och fortsatta svårigheter med andningen. Jag var till akuten först med tummen och sen för att se att jag inte var sjuk på något vis. Däremellan har jag kämpat på och försökt ta en dag i taget.. Ta det lugnt. Andas. Inte överbelasta mig med måsten. Vi bodde hos svärföräldrarna den helgen och ägnade oss åt allt annat än måsten. Alla prover jag tagit ser normala ut, så jag är kvar vid att det är psykiskt som jag behöver återhämtas. Jag är glad för det lilla, att jag är i skolan snarare än vad jag presterar i olika uppgifter. Det har gått bra. Jag bröt av i fredags och jobbade lite på dagis. Tror att det gjorde lite gott också. Mina sjukhusvistelser sved lite i plånboken, men nu ska jag inte behöva oroa mig för att jag är sjuk. Försöka iaf. Denna vecka har jag vart dunderförkyld, vilket inte underlättar för andningen, men kanske får en att släppa oron att må bra när man borde må bra iaf. Jag tänker att är man förkyld så är det inte konstigt att man inte kan andas lika lätt. Det är vinter och kyliga dagar. Vasaloppsåkarna har fått klä på sig ordentligt och kanske fryst ändå. Wille åkte halvvasan i tisdags och sa att inte frös så det var bra. Jag hann se honom gå i mål och vi åkte hem till enbär och firade med fika och middag sen. Det är tur att jag har alla dessa människor i livet. De hjälper så otroligt mycket att bara veta att de finns där för mig.Nu är det fredag igen och helgen stundar. Jag pluggar lite, men bara lagom. Känner stor inspiration att måla, så det ska jag unna mig dessa helgdagar och fylla på med kraft att ta mig framåt. Allting kommer bli bra. Jag kan. Att oroa sig gör inte att de framtida problemen försvinner, utan de tömmer bara en på styrka och glädje idag.