Det var en gång en lördag tidigt i mars. Jag vaknade med käraste Mattias bredvid mig, när vi hade sovit en lång natt efter en premiär och en premiärfest och vaknat utan väckarklocka. Så gick vi den korta biten till stans bästa bageri och införskaffade rågsur och valnöts- och russinbaguette. Gjorde skramlade ägg med vårlök, brödet som fortfarande var varmt, så nybakt var det, juice och kaffe i Mon amiekoppar.  Jag lånade Mattias tjusiga Yamamotohatt för en stund. Försökte vara cool. Gick sådär.  Efter en precis lagom långsam start på dagen gick vi ut och Mattias visade vägen till gamla vattentornet i Slottsskogen. Jag hade aldrig varit där förut så jag var glad att hitta ett nytt fint hörn av staden.  Mattias i trappan.  Åh. So stylish.  Jag körde mina sammetsshorts från American Apparel som är ett av de bästa plaggen och strumpbyxor som är fint silverglittriga trots att det ej syns. Hoppfull/naiv som jag var hade jag vårjacka på mig dagen till ära men som ni ser i bild nummer två började det snöa. Äh. (På tal om bild nummer två så ser jag även ut att ha en oklar oformlig ölkagge som jag inte riktigt känner igen. Vill påstå att det beror på ullvantarna i fickorna. Så fick jag det sagt.)  Trots dödskylan gick vi genom hela Linné, Haga och Vasa, kikade in i en fin liten modebutik och en bokhandel och sedan mötte vi upp Agnes, Astrid, Fanny och ett par till på Konstmuseet. Vi kollade Bruce Naumans neonskyltar, clownvideos, svävande stolar och ett mardrömslikt rum fyllt att projektioner på snurrande rakade manshuvuden och ett sammelsurium av vrålade ord.  Väldigt blandad utställning, men just det där rummet var väldigt spännande och yrselframkallande. Kollade fotoutställningen på Hasselblads också men den krävde så mycket koncentration att vi bara orkade halva. Så bläddrade och kikade vi i den nya fina museibutiken innan vi blev akuthungriga och gick på matjakt.  Hamnade på mysiga Victors kaffe och tjoffade getost- och honungsmackor, chokladmousse och pannacotta i ett och kaffe förstås.  När jag drack det här kaffet undrade jag hur jag står ut med skolans sura bryggkaffe hela dagarna. Nåväl. Det är väl bra att skilja på vardag och helg, eller nåt. Älskar det där nedvarvade helgtempot som ibland infinner sig om lördagarna och söndagarna. När himlen är ljus och staden rör sig långsammare och en inte måste flänga mellan försenade bussar, skoldagar, repetitioner och gympass. Att till exempel bara dricka kaffe långsamt, läsa varsin Nöjesguiden och de spelar Kendrick Lamar på cafét och det är okej att minuterna blir oräkneligt många.    Eftermiddagen gick. Vi promenerade så småningom hem från cafét genom stan som var svidande kall. När vi kom hem hade Agnes och Kristin som var på besök dukat upp ost/vin/kex vilket var precis den fortsättningen som dagen behövde.  Och senare tog vi följe med Maxime ner mot stan igen för att hamna på Hagabion. Tredje gången för mig den veckan som jag åt middag där, ehm. Men det är ju så osvikligt supergott.  Den finaste.Resten av kvällen var det lakritste och Sagan om ringen och känslan av en ultimat lördag kvarklingande.