BARCELONA episod 3 / psykedeliska pepparkakshus / den sovande hundhögen / en dröm av sammet/
Halva nyårsdagen rann bort i en utslagen dimma. Efter kall mangojuice, krispig wok och otaliga timmar under täcket transformerades vi långsamt från vrak till människor igen. Max var piggare än mig och drog ut mig i staden igen och det hela utvecklades till en riktigt fin kväll.
Vi fortsatte kyrktemat och for och tittade på sjuka Gaudìkyrkan Sagrada Familia. Helt vansinnig arkitektur med detaljer som gjorde mig helt yr.
Älskade de här vindruvsklasarna. Känns ju som det absolut mest logiska valet att sätta i toppen på ett kyrktorn. Ja.
Vi promenerade till Gràcia och passerade ett vitt träd.
Passerade även den här sovande klungan. Vi räknade dem och kom fram till att det var sju stycken, tills vi fick syn på ytterligare en svans, en liten svart hund som sov med 3/4 av kroppen täckt av andra hundar. Haha. Gosigaste.
I Gràcia fanns en miljon mellanösternrestauranger och vi valde till slut en. Åt ännu en gastronomisk falafel, krämig baba ghanoush, hoummus, små piroger och annan meze. Var för hungrig för att fota, men tusan vad gott det var. Dessutom fick vi gratis baklava fast vi inte beställde någon efterrätt - älskar sånt.
Så gick vi vidare med förnyad kraft och tittade på mer Gaudì. Knäppsnygg balkong.
Så strosade vi längs flotta gator och passerade Chanels skyltfönstret med sagolik skyltning ur Cruisekollektionen. Var tvungen att stå med näsan mot fönstret en lång stund. Så. Fruktansvärt. Fint.
Både jag och Max gick ner för räkning inför de här sammetsplatåerna. Alltså. Det kan vara de mest perfekta skorna som skapats. Max tyckte de såg ut som något ur Kalle och chokladfabriken och jag ser hennes poäng. Willy Wonka workwear liksom. Men det var bara att vinka hejdå till dem och drömma om en värld där de kunde bli mina. Omöjlig kärlek.
I andra skyltfönster föll det fjädrar.
En supertjusig fasad med stora pärlvita bollar.
Men det här Gaudìhuset var ändå det bästa. Som ett gigantiskt karamellmonster. Flyttar gärna in nu.
På Placa de Catalunya fanns fler lysande träd. Så drog vi oss hem till vår lilla lägenhet, och så var det med den fina kvällen.