DÖM MIG INTE!

Facebook ställer till en del och jag känner bara att jag verkligen inte vill vara en del av det längre. Facebook är bra om man ska ha tag i någon för man får typ tag i allt och alla där och även om man vill veta vad som händer för allt står ju på facebook. Men det är ju så mycket som är dåligt med det också. Det var inte längesen som jag ändrade om inställningarna från "offentlig" till privat. Alltså så kan bara vänner söka på mitt namn och få fram mig, mina vänner kan bara se mina inlägg (trodde jag) och det jag lägger upp. Men ändå så syns det offentligt för personer som jag inte ens har som vän? jaha, då gick det alltså inte att vara privat, men så trevligt.    Det jag egentligen ville komma fram till var väl att man är lite "tuffare" på internet än vad man är i verkligheten, eller jag är det iallafall. Jag skriver om precis allting, uttrycker mig på ett sådant sätt som jag aldrig skulle göra om jag satt och prata med någon vid köksbordet. Men är jag verkligen ensam om det? har fått höra att jag är "värre" på facebook än vad jag är i egentligen och jag håller med, I'm. Jag är blygare i verkligheten. Här på bloggen överdriver jag inte så mycket som på facebook utan här skriver jag som om jag skulle skriva i en dagbok där ingen läser.    Jag ställer mig frågan: varför är man så mycket annorlunda på ett socialt nätverk?