Jag började skriva på ett långt inlägg under rubriken "Äkta kärlek". Det var något av en fortsättning på något som Klara bloggade om för någon dag sen (här kan ni läsa det inlägget). Jag funderade på om man måste vara tillsammans i x antal månader innan man kan kalla det "äkta kärlek" och skrev något i stilen att äkta kärlek är kärlek som varar länge mellan två människor och växer sig djupt in i själen. Men tillslut lät jag som en "klok mamma som alltid vet bäst" och texten kändes bara fel. För egentligen; kärlek som kärlek, den är underbar! Sak samma om det handlar om att man är lite smått intresserad av något till ett långvarigt förhållande, all kärlek är så fin och känslan så underbar! Världens bästa känsla tusen gånger om.    Jag tycker det är så spännande med kärlek och känslor. Tänk hur det skulle vara om alla människor var som känslolösa robotar? Allt skulle vara så tråkigt och betydelselöst!     Tänk tillbaka på era kärleksliv, och allt räknas. Killen eller tjejen du gillade i förskolan som inte gillade dig tillbaka, när du skickade en lapp till din bordsgranne "Får jag chans på dig?", när du åkte hem för första gången till den där aldelles speciella personen, eller när den där killen/tjejen var allt du tänkte på ett tag. Visst är det roligt med kärlek? Visst ler man för sig själv?!   Eller tänk på alla filmer och låtar om kärlek. För stunden kan sånt få mig att må jättebra och jag blir liksom på "kärlekshumör". Glad helt enkelt! All kärlek i alla dess former, åh jag älskar det!   Flera av er som läser kanske tycker jag är skitdryg för att ni är tröttna på allt som har med kärlek att göra, haha. Jag fattar väl att kärlek inte är som på film och att det inte alltid är sådär underbart. Framförallt är den inte enkel. Lika väl som kärlek kan få en att må fantastiskt bra kan den få en att må skit. Jag vet! Tårar, besvikelse, hat, otrohet, svalnade känslor. Listan kan göras lång. Men för att verkligen låta som en "klok mamma", allvarlig talat, det hör livet till! För utan kärlek skulle livet vara betydelselöst, eller hur. Underbar som plågsam, det är en del av livet!   Och den där underbara känslan, den är värd att vänta på och kämpa för. När man tycker om en person, jättemycket. Så där så man inte vet vart man ska ta vägen! När man inte vill vara någon annanstans i världen än just hos den. När man kysser någon och ler mellan kyssarna för allt bara känns så bra. När man känner sig trygg och lycklig. Ge er ut i kärleksdjungeln, visst är det så man brukar säga? :-)