I vårt engelska volontärhus bor vi fem stycken volontärer och majoriteten av rummen har heltäckningsmatta; däribland mitt sovrum. Någonstans i bakhuvudet trodde jag att förutsättningen för att ha heltäckningsmatta var att man hade en bra dammsugare.Och jo visst, i teorin har vi faktiskt två i det här huset; Den ena har inte setts till sen man redan första veckan insåg att den var hem för fingertoppsstora insekter av okänt slag. Den andra dammsugaren som då allt hopp en gång låg vid, den suger inte. Alltså inte alls. Den bara låter. Ger ljud ifrån sig.Den är dock inte helt värdelös; Ytterst på munstycket har den en liten borst (som de flesta dammsugare) och med den borsten kan man - med tillräckligt mycket envetenhet och mängd instängd aggression - liksom kamma sitt golv. Kamma sin heltäckningsmatta (och det sorgligaste i ekvationen kan vara det faktum att det ändå hjälper och gör stor skillnad att "kamma" sin heltäckningsmatta).Och nej, jag avskyr inte heltäckningsmattorna helt och fullt ut, de är ju trots en del av den rätt lilla isoleringen i huset. I samma veva som värmen i huset försvann och gastrycksmätaren gick ut som överpressad tryckmätare i en billig, tecknad komedifilm, så var värdet av allt som höll värmen kvar något enorm.Gastrycksmätaren och dess reaktioner lyckades för övrigt att driva CEO:n för vår välgörenhetsorganisation hit till vårt hus klockan sent på natten för att försöka hålla nere olycksrisken, vilket i praktiken innebar att både värme och varmvatten stängdes av.Något som dagen efter när husvärden till slut tjatades till att faktiskt komma ut till huset, konstaterade var tur.Aldrig har jag önskat mig ett par raggsockar och en solsemester så mycket som nu.