Säger att jag har världens bästa pojkvän och skriver en text även jag. Samma text som finns på profilbilden på facebook så ni inte läser samma text två gånger, fint.   Jag är lycklig. Det är något jag drömt om att vara i år nu. Tack vare killen som lyser upp varenda dag med sitt leende, sina ord, sina kyssar och sin närhet. Tack vare Honom går jag runt 24 timmar om dygnet med ett leende på läpparna och nyper mig själv i armen. Jag menar, detta känns för bra för att vara sant. Jag trodde aldrig, aldrig att jag skulle hitta en kille som får mig att må så bra som Han gör. Hela mitt liv har jag varit rädd. Jag har varit rädd för att bli övergiven, lämnad och helt ensam. Det är jag inte längre. För första gången känner jag mig helt trygg med någon. Att hålla Hans hand och se Honom i ögonen får mig för en stund att tro att det inte finns ett enda problem i världen. När Han håller om mig när somnar, när Han pussar på mig när vi vaknar. Trygghet. Lycka. Jag tycker om Honom så obeskrivligt mycket att det finns de dagar då jag kan sitta och bara stirra på en vägg och lipa som ett barn. Jag tror att han är för bra för att vara sann, får för mig att allt bara är en dröm och sedan nyper jag mig i armen. Hårt. Hårdare. Men det är på riktigt, Han finns och Han är min. Bara den tanken gör mig knäsvag. Jag vill stanna tiden här, jag vill alltid ha det såhär.   Jag vet hur Han önskar att han kunde göra världen till en bra plats, rädda alla människor i nöd. Men det går inte. Dock vill jag att Han ska veta, att Han räddar mig. Varje gång jag faller så tar Han emot mig och hjälper mig upp igen. Han är min hjälte i alla lägen. Han gör mina dagar. Att vakna bredvid Honom eller att vakna av ett sött ''Godmorgon-sms'' får mig att med ett leende lämna sängen som sitter i hela dagen.   Jag vet inte hur många gånger jag legat i Hans famn och gråtit i brist på ord att förklara hur mycket Han betyder för mig. Att alltid bemötas av en varm kram och en kärleksfull puss. När man vaknar på morgonen och ser ut som ett träsktroll och Han kollar mig i ögonen, ler, och säger ''Vad fin du är''. Den tryggheten Han ger mig. Alla stunder Vi haft. Det är sjukt hur mycket allt betyder. Jag har aldrig kunnat vara mig själv såhär fullt ut med någon annan kille. Att kunna skratta åt varandra, med varandra, glädjas åt varandra, gråta med varandra kramas utan att säga något i evigheter. Jag älskar det.   När man kollar på Honom utan att Han vet om det. När Han gör dem där småsakerna och tror att ingen ser som får en att le.  Som när Han sitter och petar bort tomaten ur maten och gör en grimas som visar hur äcklad han är, när Han får dendär minen ''Ta mig härifrån'' varje gång vi går in i en tjejaffär, när Han spelar fotboll med min lillebror och mamma och alla tre ser ut som femåringar igen, när han spelar Rubert och förlorar, eller när vi står i kön på ica och alla är hur-slöa-som-helst och han kollar överdrivet på sin klocka han inte har. Jag kan omöjligtvis sluta le.   På senaste tiden har jag haft något som känts som, en, ja, en sjukdom. Allt på grund av att jag är så förbannat kär i Honom. Den kommer varje gång Han inte är i närheten. Jag får svårt att koncentrera mig då allt jag tänker på är Honom, jag kan inte se på saker och koppla vad det är för något då allt som dyker upp i huvudet är bilden av Honom, jag får svårt att andas då Han inte är nära, jag kan inte prata när jag hör Hans röst och ser honom i ögonen eller när jag oavbrutet nämner Hans namn, och bara pratar om Honom.   Mamma brukade ge mig en speciell blick varje gång jag nämnde Hans namn och sedan sa hon ''Felle du är ju kär!!'' Frank stämmer in och börjar sjunga ''Felle är kär Felle är kär!'' Eller de gångerna jag hört lillebror fråga mamma om Han ska sova här med en stor förhoppning i rösten. Jag frågade Frank innan vad han tyckte om Honom -'' Cool frissa! Han är ett 1300-tals monster och jag är glad att du träffar Honom! Han är den Bästa killen du haft ''. Sen blev han generad då han insett att han faktiskt sagt något ''kärleksfullt'' och var tvungen att skämta till det ''.. Efter Halaf då!'' Halaf var hans dagiskompis som är 3 år yngre än Frank och är lika rund som en fotboll. Sedan kollade han bort och log. Och jag vet precis vad han tänkte.   För att inte vara lika fin i mun kan jag även säga hur dåligt jag mådde den 14 december efter iParty. Han hämtade mig 23.30 för jag bett Honom och efter det minns jag inte så mycket. Jag vet att jag vaknade vid 05.30 av att Han skulle iväg och jobba, denna gången gav Han mig inte en puss på munnen som han alltid gör när Han lämnar mig för jobb. Jag vaknade några timmar senare och minns bitar av gårdagen, ni vet hur är! Sen såg jag hinken bredvid sängen och madrassen där borta. Jag ringde upp och fick veta att jag spytt hela natten och att Han inte sovit en blund för att se efter mig. Då förstod jag hinken, pussen på handen istället för munnen och madrassen bredvid sängen madrassen (mysigt att sova bredvid en kräkandes tjej, nä precis). Att Han hela dagen smsade och ringde för att se hur jag mådde. Att Han hela tiden sa ''jag kommer snart hem och tar hand om dig!''.  Ingen anar hur jag skämdes samtidigt som jag log med hela kroppen. Att någon stannar hos dig efter att du spytt på dem är ganska ofattbart, ha? ah! Ursäkta om jag talar om för alla vilken hemsk flickvän du har som spyr på dig, hoppas du tycker om mig ändå!   Tänkte även tillägga hur glad jag blir för småsakerna Han gör mot mig som får mig att känna mig som den lyckligaste tjejen i världen,  när Han tog sig till mig på nyårsafton och jag fick min nyårskyss, när saknaden blev olidlig och Han tog bilen och åkte till Ljungby för att träffas, när Han går upp vid halv 8 för att köra mig till skolan, när Han tog sig in på min blogg för att skriva världens sötaste inlägg innan ikväll, när han sjunger ’’I’ve had the time of my life’’ samtidigt som han ser djupt i mina ögon, när jag ser att Han laddat hem filmen man råkade nämna att man ville se eller den gången då Han sa – ’’ Felizia, lova att alltid vara du’’.   Sen har vi inte alltid haft det så himla bra, jag menar en gång hällde jag ut Hans cola, Han åt upp mina mackor, Han brände min mat, jag tog allt täcke och en gång väckte Han oss alla då Han vinglade upp för trappan klockan 2 på natten för att sova här.   -            Han är lycka för mig, och jag vill spendera resten av mitt liv med Honom. Ja, jag är din så länge du vill det. Tobias Carlsson, det finns ingen som du. Min kärlek och min livsdrog. Du är Världens bästa pojkvän.