Bokrecension: Ibland bara måste man
"Ibland bara måste man" utspelar sig i USA och handlar om den homosexuella tonåringen Paul. Han och hans två bästa vänner Joni och Tony lever väldigt olika liv, men flätas samman av deras vänskap. Paul har alltid vetat att han är homosexuell och för honom har det inte varit några konstigheter med att ha pojkvänner och hans familj accepterar honom precis som han är. Men för hans vän Tony däremot, som även han är homosexuell, är situationen svårare. Hans föräldrar är djupt religiösa och övertygade om att deras son kommer brinna i helvettet om han är ute med andra killar. Och så var det Joni, vännen som Paul haft längst, som börjar dejta en kille (Chuck) i fotbollslaget som varken Paul eller hennes andra vänner tycker om, och vänskapen dem emellan är påväg att försvinna i takt med att Jonis och Chucks kärlek växer sig starkare. Så träffar Paul Noah, en av de sötaste och finaste killar Paul någonsin träffat och han blir omedelbart förälskad. Känslorna verkar dessutom vara besvarade.. åtminstone fram till den stund han kysser sitt ex i skolans städskrubb. Kommentar: Jag har inte läst många böcker där huvudpersonen varit homosexuell och det är första gången jag läser om en kille som är det. Detta är väldigt roligt och jag önskar att det fanns fler böcker om detta ämne. Boken utspelar sig dessutom i ett samhälle där HBT-personer inte uppfattas som mer annorlunda än straighta personer. Här har vi en dragqueen i fotbollslaget och homosexuella/bisexuella i var och varannan klass. Detta gör denna bok väldigt annorlunda och rolig att läsa. Att man gestaltar kärlek på samma sätt, oavsett vilken form den har! Det är som sagt bara Tonys föräldrar som är de enda som inte tycker om homosexualitet. Men istället för att de får Tony och andra homosexuella att framstå som annorlunda och stigmatiserade så får författaren dem att framstå som detta. Det är inte de homosexuella i boken som är annorlunda, utan det är föräldrarnas snedvridna syn på kärlek som är det. Boken tar upp mycket viktiga och vanliga ämnen, vänskap, kärlek, familjeförhållanden och otrohet. Detta gör boken väldigt aktuell och trots att jag egentligen inte tycker att den var speciellt bra, så tycker jag att fler borde läsa den pga. dess ämnen och dess framställning av homosexualitet som något helt vanligt och naturligt. Men så kommer vi till det här med kärleken i boken. Jag läser sällan kärleksböcker och ser sällan kärleksfilmer pga. att jag inte gillar den typ av kärlek som alltid framställs. Att jag började läsa den här boken var för att jag var tvungen till ett skolarbete. Kärlek i böcker och filmer framställs så onyanserat och overklig. Ofta blir karaktären störtförälskad, sedan händer det något som sätter kärleken på prov, men så i slutet lever de lyckliga i alla sina dagar. Kärlek är inte så enkel eller så självklar. Jag tycker att det är fel att framtsälla kärlek på detta sätt när det är ytterst få förunnat att uppleva detta. Jag läser för tillfället "Femtio nyanser av honom" och där sa huvudkaraktären Anastasia att orsaken till att hon inte hittat kärleken kanske är pga. de höga krav hon har på kärlek från alla romantiska böcker. Detta är precis vad jag också tycker. Trots de prövningar som finns med i böcker och filmer så framställs kärlek alltid så enkel och självklar. Men kärlek är så långt ifrån detta. Jag må krossa många tonårshjärtan nu, men förvänta er aldrig den kärlek som framställs i media. Alla människor har olika mängd kärlek att ge och vissa kan inte ens ge kärlek alls. Förvänta er inte att bli ovillkorligt älskade in i döden för detta är ytterst sällsynt. Det är inget fel i att inte kunna överösa en annan människa med kärlek, utan det är våra krav på kärleken som är fel. Man kan inte förvänta sig för mycket av en annan människa utan ibland måste man nöja sig med att vara omtyckt. Personligen är jag överfylld av kärlek och försöker att ge den till alla runtomkring mig, en del ger tillbaka och andra inte. Dessutom tycker jag att kärlek i form av partner-förhållanden har fått alldeles för stort utrymme i vårt samhälle. Kärleken mellan familj, vänner, djur m.m. borde vara minst lika viktig. Joni, Pauls kompis i boken, sade en gång till Paul att hon inte gillade frasen "Vi är mer än bara vänner". För vad finns det mer än djup och äkta vänskap? Boken tar även upp otrohet och som vanligt får detta ett väldigt stort utrymme. Jag är av den åsikten att vi människor inte ska älska EN person. Vi kan älska flera och känna kärlek till mer än en person. För mig är det samhällets krav på ett monogamt förhållande som är fel och orätt. Jag förespråkar inte otrohet och det finns inget som kommer göra att otrohet är rätt. Men att någon är otrogen betyder inte att den slutat älska dig. Det betyder inte att han/hon inte vill ha dig eller inte vill leva sitt liv med dig. Boken går snabbt att läsa och den är väldigt annorlunda från andra böcker jag läst. Karaktärerna är minst sagt unika även om handlingen i sig är väldigt klassisk. Den var lite småseg emellanåt, men överlag en helt okej bok som tar upp många viktiga ämnen. Utöver kärleksdravlet där det oftast framställdes som rosenrött så tycker jag att boken var läsvärd. Fakta: Titel: Ibland bara måste man Författare: David Levithan Serie: - Originalspråk: Engelska Originaltitel: Boy meets boy Förlag: X Publishing Antal Sidor: 246 Utgivningsår: 2003 Första meningen: "Klockan nio en lördagskväll i november." ISBN: 978-91-85763-01-6 Jag ger den: 2.5/5 / L