Min förlossningsberättelse

Att sitta och skriva ihop denna texten har inte varit lätt jag har tänkt fram och tillbaka hur jag ska formulera den, och om jag överhuvudtaget skulle skriva någonting men samtidigt ska även vi dela med oss av våran förlossnings berättelse.Vi hade som sagt BF till den 21/12-23, vi var till specialist mödravården den 28/12 för en kontroll då hade jag gått en vecka över tiden, kontrollen såg fin ut som det även har gjort under hela graviditeten vi fick en tid för igångsättning den 3/1, omkring 02.30 på natten mot den 29/12 så går vattnet det var bara att åka till förlossningen som konstaterade att det var vattenavgång men värkarbetet hade inte kommit igång än så vi blev skickade till patient hotellet för att några timmar senare vara tillbaka på specialist mödravården för ännu en kontroll där fick vi beskedet att vi på lördagen skulle vara på förlossningen för igångsättning.Jag började att få medicin som skulle sätta igång värkarbetet med en och en halv timmes mellanrum, redan efter första dosen så började jag så smått känna av värkarna, jag fick sammanlagt 5 doser och sedan fick vi flytta över till förlossningsavdelningen, där jag kopplades upp med värkstimulerande dropp, värkarna kommer allt intensivare och tätare, jag hade vid det här tillfället inte sovit på ett helt dygn och jag fick inte äta någonting det enda jag hade var näringsdroppet, jag hade tidigt bestämt mig för att jag ville ha en ryggmärgsbedövning så den sattes in så fort värkarna blev kraftigare.Här någonstans börjar den värsta delen av förlossningen, vid det här laget så var jag öppen 9 cm och de började att förbereda för förlossningen när de upptäcker något avvikande på CTG:et det tas prover på bebis ett par gånger som påvisar att han inte mår bra och är stressad, jag kommer inte att skriva om precis allting som händer men härifrån går det väldigt fort, från det att dom drog akutlarm så gick dom från att vara två personer på vårat rum till säkert 7 - 8 stycken, här togs beslutet om att det skulle bli akut kejsarsnitt.Nils: Nu kommer mitt svåraste minne av det som hände, fick operationskläder av en sköterska som sa åt mig att jag kunde byta om i rummet eller gå in på toan och göra det, jag valde toan vilket jag nu i efterhand inte skulle gjort. när jag väl bytt om och går kommer tillbaka till förlossningsrummet är det tomt, då har dem redan kört ner Anna till operation. Det ända jag hinner tänka är att nu går allt åt helvete för hade ju ingen aning vart Anna var.. Men var en undersköterska som vi haft under dagen som väntade på mig och följde med mig ner till operationssalen, och stannade vid min sida hela tiden även fast hon hade slutat sitt pass för dagen, är dig evigt tacksam Filippa!Ryggmärgsbedövningen tog inte på mig och jag var tvungen att sövas, det enda jag kommer ihåg var att jag hade så fruktansvärt ont av narkos läkemedlet så jag bara skrek, i och med att jag sövdes fick inte Nils vara kvar inne på operationssalen, att jag sedan ligger på uppvaket och inte vet någonting om hur det har gått, det enda jag säger till personalen när jag vaknar är ta mig till mitt barn, vid det här laget så ligger dom på Neonatal avdelningen.Där vi fick ligga kvar en vecka, då Theodor hade svårt att behålla maten så fick han sondmatas dom första dagarna i livet. dem gjorde även en del tester som inte visade att det hade blivit några bestående men, idag har vi varit hemma i lite över en vecka och Theodor är riktigt pigg.Förlossnings läkaren har även berättat för mig vid några tillfällen att jag kan aldrig jämföra mig med någon som har gått igenom en vanlig förlossning, för jag har gått igenom båda två och min återhämtning kommer att vara lång, med det sagt så är vi evigt tacksamma för den fantastiska vård som vi har fått.