2015-09-24 "jag vill bara stirra upp i taket"-känslan

Jag har på senaste tiden haft extremt mycket överskottsenergi. Tränat som en tok och istället för att tvinga min kropp till gymmet har jag tvingat min kropp att vila vissa dagar. Det har varit svårt att få tid till vila. Under den här perioden har jag undrat om det tidigare i livet har varit inbillning de gånger jag inte har haft lust eller ork att träna. Nu har lusten under en längre tid varit så stark att jag inte kunnat hålla den borta, ens när jag velat. Med hösten, som är min favoritårstid, kom också mörkret. Mörkret i min kropp, som suger ut lusten att träna som skapar suget efter godis, ljust bröd och pasta. Som dränerar mitt sinne och gör mig mer apatisk. Jag har känt hur den här känslan som jag tidigare har drabbats utav sakta kommer smygande. Hur vågen sköljer över mig. Men jag är medveten. Och jag kommer inte låta den svepa mig med sig den här gången. I måndags kände jag känslan för första gången, jag skakade den av mig och tänkte att det var dagsformen. Idag vill jag fortfarande inte gå till gymmet. Jag vill bara vara hemma och jag vill bara äta choklad. Men det får jag inte. Jag ska träna! Stunder som denna är det ett stort stöd att skapa planer med någon på gymmet eller gå på pass. Ensam är inte stark alla gånger. Jag har lyxen att ha en sambo som är lika träningsgalen som jag och dagar peppen inte infinner sig hos mig peppar han mig och vise versa. Om du som jag har förlorat motivationen, ta hjälp av träningssugna vänner. Ta hjälp genom att gå på pass, ta hjälp av att gå en promenad eller ta en joggingrunda och lyssna samtidigt på musik eller en podcast. Träning får mig att må bra och när min kropp nu säger nej, då vet jag att den har fel. Och sist men inte minst, går du inte och tränar idag, få inte ångest, alla dagar är inte träningsdagar lyssna på din kropp och var snäll mot den.