High five!!!

Jag har det lite tufft just nu, det vet ni. Kropp och själ har fått mycket stryk. Jag tänker på mitt förra inlägg om Boobsie och att jag känner mig ensam. Men vet ni vad? Jag är faktiskt långt ifrån ensam. Jag har världens bästa familj och vänner.  Familjen har följt med till sjukhuset, hållt mig i handen och köpt med mat. Vännerna har kommit förbi olika dagar med blommor, mat och tidningar. Hållt mig sällskap och torkat tårarna när jag varit ledsen. Morfinet snurrar i blodet och gör att jag orkar med dom extremt behövliga besöken. Ert engagemang här på bloggen om mitt välbefinnande vare sig det gäller kärleken eller min hälsa...ni är fantastiska!! Tack! Ni gör så mycket! Jag har det ändå rätt så bra. Jag är ändå rätt så välsignad. Och det här kommer att passera och jag kommer att inleda året med ny energi. Tack fina ni!