Magasin
Slumpa blogg
Topplista

Vanliga frågor
Kontakta oss
Annonsera

Logga inStarta ny blogg
Logga inStarta ny blogg
  • Magasin
  • Topplista
  • Annonsera
  • Info
    • Vanliga frågor
    • Kontakta oss
    • Annonsera
    • Sekretessinställningar
    • Devote på Instagram
    • Devote på Facebook
  • Starta blogg
  • Logga in

Ett år med min älskling!

Idag firar jag och min pojkvän ett år tillsammans. Känns som om vårt förhållande har pågått längre än så, men det är säkert för att vi umgåtts så mycket, sista tiden innan jag åkte så bodde vi nästan hos varandra. Ettårsdagen med honom blev inte riktigt som jag tänkte för ett år sedan. Utan idag ser det annorlunda ut. Jag är här i USA och han är hemma i Sverige. Men det blir inte alltid som man tänkt. Så istället fick det bli att prata och se honom genom Skype istället för i verkligheten. Inte det bästa, men bättre än ingenting alls! Saknar honom otroligt mycket, men det hjälper med att tänka att han fortfarande är min och han finns där, även om det är ett långt avstånd mellan oss!Detta la jag ut på Facebook tidigare idag: "Idag har det gått ett år sedan det blev vi. Ett år sedan jag kunde kalla dig min. Ett år av många fler. Jag har alltid haft svårt att släppa in någon i mitt liv och jag kommer ihåg hur jag hade bestämt att inte heller släppa in dig, jag var 100% säker att du inte var rätt och att du aldrig skulle kunna bli min pojkvän. Men du gav inte upp, i ett helt halvår kämpade du för att vi skulle bli ett par. Ibland tänker jag tillbaka på det och inser hur jobbigt det måste varit för dig att gång på gång få ta emot ett nej. Idag är jag väldigt lycklig för att du fortsatte kämpa för mig. Allting handlade om att jag hade känslor för dig men vågade inte erkänna det för mig själv, jag hade väldigt dåligt självförtroende och vågade inte släppa in någon. Men du hjälpte mig, du fick mig att bli säker i mig själv och mitt självförtroende ökade. Vi hade bara träffats några få gånger och jag berättade allt jobbigt som hänt i mitt liv för dig och storgrät. Du höll om mig och tröstade mig även om vi forfarande knappt kände varandra. Redan då visste jag innerst inne att du var den jag ville ha, men vågade som sagt inte erkänna det för mig själv. Så för mig Kalle är du inte bara min pojkvän, du är också den som räddat mig och hjälpt mig att bli en stark och modigare människa som tror på sig själv. Jag har fortfarande inte nått toppen, men jag är på god väg, tack vare dig älskling! Du är den första pojkvännen jag släppt in i mitt liv på riktigt och du är också den sista. Jag kan inte se ett liv utan dig. Just nu har vi det båda väldigt jobbigt med tanke på att vi är på olika sidor om jorden. Men du stöttar mig hela tiden och jag försöker stötta dig. Detta år som vi har framför oss är ett stort test för att se hur stark vår kärlek är och jag vet att vi kommer klara det, jag vet att när jag kommer hem igen kommer du finnas där och då har vi blivit starkare än någonsin. Jag är så himla lycklig att jag har dig, att jag kan kalla dig min, vi har så många planer inför framtiden och jag ser fram emot att ta varje nytt steg med dig!! Så nu kämpar vi oss igenom detta år, för oavsett hur långt borta du är så är du fortfarande min pojkvän och det är det som räknas! Tillsist vill jag bara skriva att jag älskar dig så innerligt mycket min fina och jag ser framemot många år tillsammans med dig älskling!!"Kram! /Stefanie

Föregående inlägg

En lång dag

Nästa inlägg

Nya tankar & nya planer!

Till bloggens startsida

steffiis