Magasin
Slumpa blogg
Topplista

Vanliga frågor
Kontakta oss
Annonsera

Logga inStarta ny blogg
Logga inStarta ny blogg
  • Magasin
  • Topplista
  • Annonsera
  • Info
    • Vanliga frågor
    • Kontakta oss
    • Annonsera
    • Sekretessinställningar
    • Devote på Instagram
    • Devote på Facebook
  • Starta blogg
  • Logga in

Dagens fråga- hetsätning

Fick en fråga för ett tag sedan om jag kunde göra ett inlägg om "hetsätning". Först och främst så ska jag berätta vad det är, för alla vet inte det.  Hetsätning innebär att man äter på ett sådant sätt att man förlorar kontrollen över hur fort eller hur mycket man äter. Det talas om hetsätningsepisoder eftersom beteendet ofta förekommer vid enstaka tillfällen eller över en begränsad tidsperiod: att exempelvis under 2-timmar äta väldigt mycket mer än vanligt. För att kallas för hetsätning måste det förekomma att man förlorar kontrollen över ätningen,och hetsätning är inte samma sak som överätning, som tidvis förekommer hos de allra flesta människor utan kontrollförlust. Kontrollförlust innebär att man kan känna att det inte går att kontrollera vad man äter, eller att man inte kan sluta äta. Hetsätning kan både övergå i och förekomma som en del av syndromen hetsätningsstörning och bulimi (bulimia nervosa). Bakomliggande orsaker kan vara att man börjar banta och då upplever en hunger som föranleder ett hetsätningsbeteende.  Hetsätning beror ofta på en följd av onormala aktiviteter i hjärnan som kan orsakas av depression, extrem bantning eller stress. En del forskning tyder på att det kan finnas en genetisk faktor bakom hetsätning. Det kan vara svårt att upptäcka att någon lider av hetsätning. Den som hetsäter kan vara överviktig eller fet, men det finns också normalviktiga hetsätare. Följande symtom uppträder framför allt när hetsätaren är ensam: * att äta stora mängder mat även om man inte är hungrig * att äta snabbt * att känna sig illamående efter att ha ätit * att äta ensam * depressionskänslor och en känsla av att tappa kontrollen * skam eller obehag när man äter tillsammans med andra * att banta ofta utan att gå ned i vikt mer långsiktigt Ja det finns olika symtom och faktorer till varför man hetsäter. För mig har det varit att jag har varit deprimerad och levt en stressig vardag. (And i still do). Jag hoppade ofta över måltider mitt på dagen och tog igen på kvällen. Vilket inte var konstigt att jag började hetsäta då jag inte fick i mig näring på dagen. Kroppen skrek väl efter mat sent på dagarna, vilket gjorde att jag började hetsäta. Det började smygandes, men kom mer och mer. När man hetsäter så kan man inte stoppa sig själv. Även fast man är illamående och har ont i magen så är det en kamp och sluta.! När jag säger till andra eller skriver att jag har hetsätit så säger det bara: vad bra att du äter, fortsätt, du behöver maten. Men ärligt, hur kul är det att hetsa? Ni som aldrig har haft den problematiken vet absolut inte hur det är! Jag vill ha ett sunt förhållande till mat. Inte vräka i mig. Blir så ledsen och arg när folk inte förstår hur det känns. Det är förjävligt att leva med det. Att äta mycket och att hetsa är absolut inte samma sak! Helt olika saker. Jag har anorexi/ortorexi med hetsätning. Vem vill ha den diagnosen/sjukdomen? INGEN!  Mina hetsningar började långsam efter att jag hade flyttat hemifrån. Kände mig ensam, deprimerad, stressad etc. Jag hade inte kontroll över livet.  Jag började jobba mer och mer för att slippa vara hemma ensam. Vilket gjorde att jag åt mindre på dagarna. Och allt kom sent på eftermiddagarna i stället. Ibland kunde jag faktiskt hetsäta på dagen också men oftast var det på kvällarna. Och nej jag spyr inte. Jag har inte bulimi. Men jag kompenserar i stället. Kanske åt jätte lite dagen efter, gick långa promenader. Men jag kunde även hetsa några dagar i streck. Jag laxerade också för att tömma magen. Tog movicol, laxoberaldroppar och andra tabletter som finns på Apoteket. Min mage blev kaos av allt laxerande. Behövde nära till toa jämt. Nej jag mådde verkligen kasst! Men jag ville inte viss det och säga det till andra. Fast de märkte nog på mig ändå. Jag sökte tillslut hjälp efter flera om och men. Men inget hjälpte. Mådde sämre och sämre ju mer tiden gick. Inte fysiskt men psykiskt. För kroppsligt hade jag inte ont eller var slö. Jag hade jämt energi. Som en Duracell kanin. Dock var den enda smärtan jag hade var magont pga hetsen och laxerandet. Annars så mådde bra fysiskt. Tiden gick och de på jobbet märkte av mitt mående. Speciellt chefen och andra. Jag blev tillslut förbjuden att jobba natt pga min hälsa. De ville ha intyg från läkaren först. Men försökte med att få intyg i månader men lyckades aldrig. Sämre och sämre mådde jag. Till en dag då jag hade ett möte med en läkare (som jag hade samtal med ett fåtal ggr innan). De tog vikt varje gång och jag ville inte titta. En dag så började jag må jätte dåligt på jobbet. Fick magkramp, illamående, ryggvärk. Kunde knappt röra på mig. Blev hämtad på jobbet och la mig i sängen på en gång. Gick sjukanmäla mig för jobbet dagen efter. Kunde inte komma upp ur sängen. Och hela veckan gick det upp och ner. Ena dagen bra och nästa så kom smärtan igen. Men jobbade ändå. Kunde inte hålla mig borta. Allt detta resulterade att jag åt sämre. Och det visades på vågen på läkarsamtalet. Jag förklarade att jag var sjuk och kunde inte få i mig så mycket mat. Men de ville inte lyssna och de skrev in mig på en gång. Jag blev alltså inlagd med lpt. Värsta jag har varit med om.  Så allt som allt så började mina hetsätningar när jag flyttade hemifrån. Blev deprimerad. Allt blev värre och värre.  Nu idag mår jag bättre. Men jag har fortfarande perioder då jag inte kan stoppa mig själv med ätandet (framför allt kvällarna såklart). Men det är inte som förut tack och lov. Men har som sagt fortfarande problemen att komma ur hetsandet.  Har ni några frågor eller funderingar? 

Föregående inlägg

Do The Right thing

Nästa inlägg

Le

Till bloggens startsida

Min blogg