Hotel maison boutiqe

Jag kan iallafall säga att man får mycket för pengarna i Malaysia. Detta rum kostar mig 150 kr per natten. Vi brukar försöka ligga på 100 kr per natten men här ingår också en hejdundran frukost, så då sparar man in på det. Så himla värt det. Plus ett superlyxigt rum med sagotema. Alla rum har teman på detta hotel. Såg på hemsidan att det fanns new yorktema, biltema, rymdentema osv. Valutan är enkel att förstå oxå för vill man veta hur mycket det blir i svenska kr så dubblar man bara. Står det 50 RM så är det 100 svenska kr. Skojja inte att jag blev chockad då när man kommer till en resturang och det står 14 rm för maten. 28 kr???? Underbart! Idag ska vi iallafall gå upp på stan. Vi ska se de höga tornen, hjälp mig vad heter de Anneli? Eller sofie? Sedan ska vi kolla i shoppingmalls och vi planerar även att gå på bio vilket sofie rekommenderade. Man kan ligga ner i en soffa och så har man sidobord och kan köpa chokladpopcorn. Måste ju testas! Jag har mått rätt dåligt till och från och det har vart kämpigt för mig att flänga runt, åka på utflykter och aldrig riktigt kunna slappna av eller vila. Vila är jätteviktigt för mig och när jag inte får göra det kolapsar jag. Värmen har oxå tagit kol på mig. Det är 33-34 grader varje dag men luftfuktigheten gör att det känns som 38. Så jag har svettats konstant och känt som panik varje dag. Daniel kan hantera det bättre men det tog lång tid för mig att för det första att aklimatisera mig men även om jag gjorde det var det känpigt. Känns dåligt att klaga på värmen men tänker jag vidare, så varför det? Ingen vill väl behöva välja mellan kyla och rusk eller öken? Alla vill ha det härligt, bekvämt och lagom. Och jag med! Vi har haft många prat om hur vi ska kunna komprimissa tempot och det är svårt. Jättesvårt. Vi bestämde oss för att åka hem för några dagar sen. Vi tänkte stanna här i Malaysia i några dagar... Men nu när vi väl är här vill vi inte åka. Jag älskar malaysia this far och nu står vi mellan ett jättesvårt val. Ingen av oss vill hem till 3 grader och få bo hos föräldrarna, men hur ska vi kunna hitta ett sätt som funkar för båda? Vi pratade mycket igår och jag tycker att vi kom fram till en bra metod, men det krävdes att bestämma sig för hemfärd för att vi skulle ta tag och prata om problemet. Vi har oxå bestämt att mått mående ska alltid vara en öppen dialog och ingenting jag håller tyst om för att inte vara till besvär för att sedan kolapsa. Det är därför vi alltid måste vara ärliga med psykisk ohälsa och prata om det aom om det vore huvudvärl för att få bort tabustämpeln. Jag kämpar oxå med det. Men.. Hur som! Jag tror vi ska hitta ett sätt som funkar :) nä nu ska jag gå till Daniel som står i lobbyn och pratar med dörrmannen toll hotllet. Ser att han skriver ner saker, han kommer nog med råd till vad vi ska göra och vart vi ska idag. Spännande :)