Magasin
Slumpa blogg
Topplista

Vanliga frågor
Kontakta oss
Annonsera

Logga inStarta ny blogg
Logga inStarta ny blogg
  • Magasin
  • Topplista
  • Annonsera
  • Info
    • Vanliga frågor
    • Kontakta oss
    • Annonsera
    • Sekretessinställningar
    • Devote på Instagram
    • Devote på Facebook
  • Starta blogg
  • Logga in

Hotel California

När jag hämtade ut min hyrbil i Los Angeles för snart två veckor sedan var det sen eftermiddag och för att göra något den första korta dagen med bil styrde jag kosan mot The Beverly Hills Hotel på Sunset Boulevard. Eller inte. Google Maps visade mig nämligen en helt annan väg på det jag sökt på så jag blev navigerad till helt fel plats, någonstans downtown. Så kan det bli när man inte är uppmärksam på hur resultatet av sökningen och navigeringen ser ut. Det var bara att söka igen och påbörja ny navigering och körning. Nu sprack tyvärr min plan lite för jag hade tänkt komma fram till hotellet och Sunset Boulevard (som sig kanske bör) just framåt solnedgången. Nu blev det genom min felkörning så att solen hann gå ner just innan jag var framme. Det blir inte alltid som man tänkt sig. En av de bästa låtarna som någonsin gjorts är enligt mitt förmenande Eagles Hotel California och omslaget till albumet med samma titel är ett av de mest klassiska. När jag nu var i Kalifornien ville jag leta upp hotellet från skivomslaget och ta egna bilder på det och därför körde jag till The Beverly Hills Hotel. Eftersom den klassiska bilden på omslaget är tagen under timmen innan solnedgången ville även jag komma dit vid ungefär den tidpunkten. Nu blev det alltså inte så, men det spelade väl inte så stor roll egentligen för riktigt liknande bild hade jag ändå inte kunnat ta. För att få vinkeln som syns på skivomslaget fanns fotografen uppflugen i en skylift 20 meter ovanför Sunset Boulevard så den hade jag ändå inte fått. Jag tog i alla fall några bilder på de kända konturerna på hotellet och eftersom det hann bli lite svagt ljus där i skymningen återvände jag sedan nästa dag för bilder med lite mer av dagsljus. Det var kul att med egna ögon få sikta det där man sett så många gånger på skivomslaget. Det hotell Eagles sjunger om i låten är inte The Beverly Hills Hotel utan något annat och här tycks det råda oklarheter. Det som dragits fram är ett hotell i Mexiko, i den del som heter Baja California. Där finns, i staden Todos Santos, ett Hotel California som tydligen har vissa likheter med hur hotellet beskrivs i sången. ”On a dark desert highway, cold wind in my hair. Warm smell of colitas, rising up through the air. Up ahead in the distance, I saw a shimmering light...” Och så vidare. Att hotellet i fråga använder sig av namnet och i någon mån spelar på det och då liksom skor sig på Eagles framgång har inte varit populärt hos medlemmarna i Eagles och om hotellet har något som helst med låten att göra är ovisst. Don Henley i bandet har sagt att Hotel California kan tas som en metafor för mytbildningen om södra Kalifornien och kanske i ett större sammanhang även för det som brukar benämnas The American Dream. Så kanske hämtade bandet inspiration från något hotell de bott på eller bara passerat – eller inte. Låten är i alla fall mycket bra. Och den där bilden på omslaget är tagen i Los Angeles. Åtminstone det sistnämnda är ett faktum. Jag har sett Eagles live en gång. Det var på Norrporten Arena i Sundsvall i juni 2011 och det kändes förstås stort. Jag har lyssnat på dem en hel del genom åren. Ny chans att se dem finns nu i sommar när de kommer till bland annat Stockholm och Köpenhamn på sin Europaturné. Jag har dålig koll på min sommar och har inte köpt biljett ännu, men även om jag för tillfället kommit ifrån det med konserter lite grann känns det väl som att jag vill se dem igen när de nu kommer. Originalmedlemmen Glenn Frey dog tyvärr 2016, men med i bandet finns nu hans son Deacon Frey och han tillsammans med Don Henley, Joe Walsh, Timothy B. Schmidt och Vince Gill utgör Eagles av årgång 2019. Det får nog bli att kolla upp biljetter snart. Hög tid att styra upp sommaren lite grann.

Föregående inlägg

Last chance

Nästa inlägg

Across the water

Till bloggens startsida

Otium - Kjell M Olsson