EN LIVSTID AV LÄNGTAN

Och syster frågarefter att ha sörjt i ett århur länge man fårvara i ett hjärtekrossinnan det blir på gränsentill psykotisktJag skrattaroch svarar attvem är jagtill att säganär kärlek går överIbland var den så starkatt den kanske aldrigriktigt skulle eller ens kundeförsvinnaKanske ändrade den formeller kom och gickmen aldrig riktigtatt den försvann heltInte om man älskat på riktigtSå hon undrarhur många månaderhon behövde väntaJag svaradeatt jag inte vissteoch att jagprecis som henneockså undradeJag hade spenderade ett livmed att vänta på att vi skulle börjaSen spenderade jag ett livmed att vänta på attvi skulle gå överNågon saatt man sörjerlika starkt som man älskarVarenda cell av miggjorde stundtals fortfarande ontnär jag tänkte på ossJag vill sägaatt det går överefter exakt såhär många månadermen hur säger man detnär man själv fortfarande väntadeSå jag svarar istället"Ett år kanske?"trots att ett årredan hänt migflera gånger om//Och han frågarom jag vill gåför jag kan intesluta titta pådörrensom omjag inte villevara härJag svararatt det stämmernär allt jag egentligen gjordevar att titta efter digDu skulle inte kommaletade ändåsen gick vi hem